Vi har fått i uppgift att skriva matdagbok i skolan. Så detaljerad som möjligt säger de. Dessa dagar är ju otroligt olik alla andra dagar. Dricka vin exempelvis. Sist jag drack vin var nyår. Det är helt sjukt. har man dessutom gäster hemma så återspeglar den ju mer maten som, i detta fall, Kryddan bjuder på (han står ofta vid spisen när han är här = en gång i månaden!!!) visst har jag idéer om vad jag vill ha och det inspirerar till att vi kommer fram till gemensam mat men det blir betydligt mycket mer mat. Alexander blir väl glad för han tycker det verkar som om jag äter för lite... Haha.

Hur som helst, jag tycker inte om uppgiften för det får mig att känna två saker. Antingen är jag hungrig hela tiden eller så känner jag mig äcklad av mat för att jag måste skriva upp det. Försök äta som vanligt säger läraren. Jo, tjena. Lycka till.

Jag är tveksam till att detta är en bra metod att se över kosten. Det är säkerligen jättebra för den som läser kostdagboken och om man gör det frivilligt (som den jag skrev i höstas) men tänk alla människor som måste skriva kostdagbok som tvång. Eller, inget är väl egentligen tvång när man är vuxen men hur frivilligt känns det när en läkare säger att man måste gå ner i vikt för att överleva eller något i den stilen? Jag önskar att det fanns andra sätt för att väga och måtta min mat känns otroligt känsligt. Jag har dessutom en klasskamrat som gärna kommenterar om man äter något som, enligt honom, är onyttigt. Inte helt uppskattat.

Lite bakgrund då. En gång i tiden fick jag för mig att bli vegetarian. Jag började direkt. Ingen kunskap om vad jag borde få i mig för ämnen utan vegetariskt ska det vara. En vegetarisk kokbok köptes hem och den utgick vi från. Proteinkällor var inte alltid med i min kost och plötsligt gick jag från övervikt till gränsfall till undervikt. Jag fick väga mig varje vecka hos min skolsyster och tvingades öka matkonsumtionen till 2-3 gånger om dagen jämfört med mitt tidigare: 1-2 gånger om dagen. Från att kunna ha storlek XS till storkek M kändes rätt jobbigt. Då började jag minimera portioner och sen gick det i jojo. Inte så att jag medvetet bantade. Jag tappade helt enkelt matlust när kläderna blev för små.

När jag slutade gymnasiet hade jag en rätt sund livsstil. Jag tänkte inte så mycket på vad jag åt utan mer att jag åt. Det var viktigare att äta än att inte äta. Plötsligt stod jag där med den vikt jag ville ha och trivdes med min kropp. Men jag flyttade igen och slutade laga mat. Åt det som serverades, åt ute mer och rörde mig mindre. Viktuppgången var ett faktum. Sen kom ett tag då jag mådde dåligt och långsamt gick jag upp i vikt. Jag har alltid älskat att laga mat och älskat matupplägg vilket gör att grönsaker ofta kommer in i min kost (upplägg+färger=sant!) men plötsligt blev det mer än en portion... det blev många.

Förra året bestämde jag  mig för att köra en detox, sen dess håller jag mig på en jämn viktkurva. Vissa kilon har försvunnit och jag tror på att kompensera maten med träning hellre än dra ner på fett och socker. De som läser min blogg har koll på att jag gärna är utan e-tillsatser. Självklart tycker jag inte att man ska trycka i sig för mycket fett eller socker men jag tror att man kan må bra av riktigt smör hellre än margarin och riktigt socker hellre än sötningsmedel. För den miljömedvetna borde detta alternativ också vara det enda: De flesta sötningsmedel kan naturen nämligen inte bryta ner.

Det är min åsikt. I bloggen kan folk själva välja om de vill ta till sig det eller leva på annat sätt. I kurslitteraturen har jag inte samma val. Jag ska helt enkelt lära mig att margarin med alla dess tillsatser är att föredra för det är mindre fett i. Varför inte bara använda mindre smör? De som vill ha en cm fett på smörgåsen kan väl ta margarin, jag får ändå i mig mindre fett som drar ett tunt lager bregott!

Hälsa är väl ändå vad som får mig att må bra utan att skada min omgivning? Om inte så har jag nog missförstått vad hälsa är...

När jag kom till vagnen i morse valde jag att hoppa på den första vagn som kom. Inte för att den skulle ta mig till skolan utan för att jag skulle komma vidare till ett ställe där jag har fler möjligheter att komma till skolan. Precis innan dörrarna stängs hör jag pipet och därefter den där rösten som säger "Västtrafik informerar..." Självklart var den vagn jag egentligen skulle ta inställd. Lyckligtvis var jag redan på den andra vagnen. Gött tyckte jag.

På kvällspromenaden sa jag till Katarina att vi kunde gå åt andra hållet än vanligt (kvällspromenaden blir ofta densamma). Inte många sekunder senare hörde jag ett ordentligt morrande från andra sidan (där vi brukar gå). Grannhunden som Tessan brukar skälla på lurade bakom en buske, eller tja.. jag får ta kort någon dag och visa hur det ser ut. Den var inte gömd alltså. Men Tessan var lös och det är en syn jag inte ville se om vi hade gått där, hon okopplad, han ordentligt morrande. Hua.

Jag kanske bör lita på magkänslan lite oftare?

- De kallar det för mord, jag hade ju bara roligt..?  

Katarina åker bort över helgen och jag har dubbla känslor inför det. Å ena sidan är det just detta som är underbart med att bo ihop: Det är så förbannat skönt att vara ensam!!! Men klart som korvspad att jag inte vill vara ensam hela tiden. Nej, detta känns nog mestadels bra. Hihi.

Sandra sover över hos mig inatt. Myspys. Hon kör sin egen terapi på mig. Jag har supersvårt för kramar med jämna mellanrum. Jag älskar kramar men ugh så kvävd jag kan känna mig av dem. Kanske något jag skriver mer om framöver men inte ikväll. Ska snart iväg och möta Sandra så blir det en kvällspromenad med Tessan.

Tidigare idag var Alexander och Sandra (!) här och vi åt tillsammans samt pratade lite om hur vi gör med projektarbetet. Mycket att tänka på. Sen var jag på intervju och nu är jag 450kr rikare (i presentcheckar) och det känns rätt bra. Wie! 50kr tillkommer högst troligt. Träffade en tjej där som jag gillade, vi bytte nummer, msn och facebook. Mycket trevligt. Bäst av allt: Hon bor två hållplatser bort men flyttar inom kort... till samma hållplats som jag!

Nej, dags att tänka på refrängen. Hmm, refrängen, denna har satt sig hos mig:

Vad är egentligen hälsa var den första fråga vi fick på min kurs (Hälsa, kost och fysisk aktivitet). Ja, vad är egentligen hälsa? Hur främjar man denna? Enligt WHO är det "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej blott frånvaron av sjukdom och välbefinnande" (WHO 1946). Min tolkning är att vi alltså aldrig kan ha en fullständig hälsa?

Det var inte vad jag ville komma fram till. När jag sökte kursen sa jag direkt: Oh, detta är något för mig. Undrar om de har något med e-tillsatser eller bara utgår från Livsmedelsverket? Jag är, som många läsare vet, väldigt kritisk till Livsmedelsverket och det tåls att säga igen. Likväl är jag kritisk till alla dieter. Jag anser att man ska äta det man mår bra av.

Självklart handlar det om att finna en balans. Den där Kernell förföljer oss genom livet och jag får nog acceptera det. Undrar om jag borde skaffa "att finna balanser" och få den signerad? Jag lånade böcker första terminen. Skämt å sido. Kroppsligt sett behöver vi olika vitaminer, mineraler och sånt i kroppen. Det är inte socker i sig som är farligt utan mängden. En metafor blir: ett glas vin till maten då och då är inte alkoholism.

I perioder gynnar jag min pykiska hälsa. Jag äter godis, dricker alkohol och trycker i mig skräpmat med mängder av e-tillsatser. Det kan handla om att få till den sociala hälsan också. Det kan vara socialt att äta en bakpotatis på ett cafe där röran inte alls anses vara nyttig eller en bulle/kaka/bakelse. Ibland köper jag färdiga röror i affären. Inte för att de är godare än de jag gör hemma utan för att gynna mitt sociala liv. Mina vänner håller inte helt med mig när det kommer till matlagning. Matlagning är för mig något intimt och socialt medan det för vissa av mina vänner bara är nödvändigt ont.

Sen tränar jag för att må fysiskt bra. Jag promenerar dagligen för att må fysiskt bra men också för att må psykiskt bra (en stund för mig själv och tid för att få frisk luft). Ibland promenerar jag för att må socialt bra också. Det finns många olika tolkningar på det man gör dagligen. Jag hatar att springa (det trodde ni inte!) så drar du ut mig på löpträning kan jag med en gång säga att det inte är hälsa för mig. Jag har träffat folk som inte vill vara utan löpträning, de mår inte bra då. Fine, bara de inte tvingar med mig! Löpträning får jag ändå två gånger per år numera (när Tessan löper, haha).

Det finns alltså olika definitioner av begreppet hälsa och WHO belyser att det finns olika "kategorier" av hälsa (psykiskt, fysiskt och socialt). Om jag äter en pizza är det bra för mitt psykiska välbefinnande. Vår lärare sa en bra sak (främst riktad till de där extremisterna i klassen som aldrig tillåter sig äta något onyttigt) vilket jag inte kan annat än hålla med om:

"Att äta cupcakes är hälsa!"

Igår var jag effektiv. Jag bestämde mig för att ha en Maddo-dag. En tanke jag haft om söndagarna redan från början men aldrig riktigt tagit tag i. Kanske var det en gräns jag sprängde igår?

Jag sökte sommarkurser helt utan att någon puchade på mig. Jag är lite stolt över mig själv. Kollade även på sommarjobb. Jag sökte ett sommarjobb och sparade några jobb som jag ska kolla vidare på.

Idag bär det av till Stenungsund för att äta lunch med Gammelsmurfen. Det var länge sen vi sågs nu. Vi har sällan tid att tjöta eller chatta heller så det ska bli skojjigt att ses igen. Lite nervöst att åka så långt bort. Men på ett positivt sätt.

Försöker peppa mig själv att komma ut på morgonpromenad med Tessan. Det var inte lätt att komma upp i morse så jag tog en Maddo-morgon med ett bad där jag skrubbade kroppen. Siktar på en 40-minuterspromenad idag.

Jag vet att många funderar över sina bloggar och existensen av dessa. Jag måste erkänna att jag själv funderar på varför jag bloggar. Det har nästan blivit mer av en vana än av nöje numera. Mitt första blogginlägg skrev jag den 5:e juli 2000. Snart är det tio år sedan. Kanske är det dags att se över anledningen till bloggandet? Jag älskar att skriva men bloggandet har blivit mer än bara skrift den sista tiden. Det är en social grej. Man kommenterar, får kommentarer och allmänt lever på bloggen. Jag älskar det samtidigt som jag hatar det.

Kanske är det dags att lägga undan

datorn och satsa på det verkliga livet?

Jag vet inte vart mitt blogghumör försvunnit men om någon hittar det är jag tacksam om jag kan få det tillbaka. Jag gillar ju att blogga!

Nina och Björn var här i söndags och då fick Nina sin hemliga present. Ni kanske är nyfikna på vad det var hon fick? Jag tycker att Nina är fullt kapabel att köpa det hon vill ha så jag ville inte köpa något överflödigt som bara ligger och skräpar. Jag ville heller inte köpa presentcheck för hur mycket pengar man än ger i checken så känns det fjuttigt och en annan blir ruinerad. Därför bestämde jag mig för en upplevelse. Jag och Nina gick på skrattyoga förra året och jag vet att Nina älskar att skratta (vem gör inte det?). Men nu hoppar jag ju över saker här! Vi tar det från början...

Jag och Björn träffades för att fixa det sista på presenten och köpa lite ingredienser till maten. Nina hade kommit fram till potatisgratäng och den ska då inte göras på någon mjölk eller light-produkt inte. Äkta grädde ska det vara! Potatisgratäng med en årstidssallad och typ pannbiffar fick det bli.

När vi hade ätit satte vi oss i vardagsrummet med en kopp te. Nina fick en choklad med lakrits i present. Så generöst av oss, ellerhur? När hon öppnade "efterrätten" märkte hon inte att den var tejpad. Plötsligt säger hon: Men, det är något här! Ytterst förvånad. Hon tar ut det som ligger i och spanar in det länge. Kollar en extra gång innan hon inser att det är presenten till henne. Fem biljetter till Big comedy i maj. Jag, Björn, Linda och K delade på denna present. Hon är värd allt en vän kan få. Hon verkade glad. När hon kommit hem fick jag ett sms:  

Hej hej. Nu har jag kommit hem för en stund sen. Tusen tack för idag :-) jättegod mat, trevligt sällskap och jättebra present kan det bli bättre :-). Tack för att du gjorde min födelsedag (i efterskott) du är guld värd för mig. Kram"

Det är inte utan att man blir tårögd. Eftersom jag inte mått allt för bra den sista tiden var det ett sms som verkligen värmde. Hon är guld för mig också. ♥

Tessan (Nyduschad med rosett och borstade tänder) och "Tant Nina".

Nina inser vad det var i chokladförpackningen.

Hon ser väl glad ut? Hihi.

Jag skulle egentligen åkt skidor imorgon men det blir inställt. På något sätt känns det ändå bra. Känner att jag är i en "lägga-täcket-över-huvudet-period" just nu. Jag vill bara ha någon att krama. Inte göra något mer. Det är mycket i mitt huvud nu. Det är inte så att jag inte trivs med livet. Jag trivs rätt bra faktiskt. Men jag är trött. Extremt trött.

Så denna vecka tänker jag nog inte bestämma mer än nödvändigt samt det jag planerat:

• Besök av Lillpojken och Björn (troligtvis måndag?)
• Skola (tis, ons, tors och fre)
• Jobb (tis)
• Fysiken (tors och lör)
• Sandra sover över (ons)
• Möte (fre)

Vi har lite hemstudier så jag tänkte se till att kolla på frågorna till ena boken, leta upp artiklarna vi ska läsa och kolla på vad vi ska göra med dem. Skolan nästa vecka innefattar "bara" sex timmar fysisk aktivitet och som det ser ut just nu kan jag ta mitt favoritpass på fredag! Om jag tar det blir summan av kardemumman ca nio timmars träning nästa vecka. Galet, jag vet men fy så skoj. Finns en risk för att jag behöver/vill träna imorgon eller på tisdag eftersom det annars blir fyra dagar utan träning. Haha, låter jag som ett träningsfreak beror det högst troligt på att jag inte riktigt räknar med träningen i skolan.

Imorgon börjar det sockerfria livet. Igår hade jag riktig panik inför hur detta ska gå. Så godissugen jag var igår har jag inte varit på länge. Inte ens under detox! Det säger en del om vilket sockerpunderi jag försatt mig i. Sjukt! Men jag mår bra och det känns som om kroppen mår bra också. Hihi.

Nej, nu ska jag ta mig tid att andas innan jag ska möta Björn och vi ska inhandla lite inför firandet av Nina. Hon fyllde år i fredags och det ska vi fira här. Hennes present? Påkostad och minnesvärd. Återkommer med vad det är, hon kanske får för sig att finna svaret i bloggen ju. Hihi.

Det är mycket som är nytt nu. Jag köpte ett fint nattlinne på H&M i torsdags. Så skönt med ett nattlinne som håller undet bysten. Eftersom jag är storbystad är de inte direkt på plats hela tiden. Detta nattlinne är supersött och skönt. Tummen upp helt enkelt!

Nattlinnet från H&M 149 kr

Ny kurs har vi också. Fysisk aktivitet så denna vecka har inneburit 11,5 timmars träning på fyra dagar (tisdag-fredag). Gissa vem som sov gott inatt?

Mitt besök från Gävle blev lite sen natten till fredag och kom därför först på fredagen (igår). Vi var nog lika trötta båda två för efter middagen var det bara ut med Tessan och sen sova som gällde. Eller ja, jag fick massage först. Mina axlar känner av träningen kan man ju lugnt säga. Haha.

I morse tog jag en skön lång promenad med Tessan. Skön på så sätt att vi träffade folk som ville träna på möten. Sen måste jag erkänna att jag förbannar mig över slasket. Det finns inga skor som funkar utöver gummistövlar och hur skoj är det i långa loppet? Halt är det också och då fungerar inte gummistövlar. Inga kängor äger jag heller. Det är min tur att gnälla över vädret nu. Men jag accepterar det, jag måste ut ändå. Torka en genomblöt Tessan och hitta nya vägar än de vi brukar gå för där är det två dm högt vatten. Nu har jag gnällt klart!

Godmorgon-frisyren! Sexigt va? Haha

Jag har insett att jag inte har förutsättningarna för att ha en kontinuerlig träning. De med bäst förutsättningar är de som har vänner som tränar. Visst har jag vänner som tränar men inte allt för många och vi tränar inte samma sak/på samma gym. Men jag fortsätter träna. Jag älskar min träning och vet att jag mår bra av det. Lite motigt är det ibland dock! Jag har också märkt hur man umgås med och pratar mer med de vänner som tränar. Det blir som en ny form av vänskap. Inte så att de icke-tränade vännerna inte är vänner, vi har dock en sak som inte är gemensam men som är viktig för mig och mitt välmående.

Däremot har jag fortfarande fördommar mot folk som tränar och äter "rätt" hela tiden. Jag är ytterst kritisk till livsmedelsverkets teori om "bra mat" och e-tillsatser. Jag tror att en dag utan aktivitet är viktigt emellanåt samtidigt som jag anser att det är viktigt att få äta vad man tycker om. Jag råkar tycka om den mat som anses vara nyttig. Jag gillar de flesta grönsaker, frukter och bönor. Nyttigt är ett relativt begrepp! Men trivs människorna med det så ska de självklart leva så. Man hittar sitt eget sätt.

Glömde nästan berätta att jag är med hos Vivi och tävlar om ett par supersöta örhängen! Läs mer hos henne: TÄVLING!!!