Jag brukar sällan ta nässpray eftersom jag ogillar det starkt och känner att det ofta förvärrar. Jag blir visserligen inte täppt i näsan längre men det brukar sätta sig på halsen. Nu har jag varit snuvig ett par dagar och undrat om det beror på en eventuellt kommande förkylning eller allergi. Fick låna Katarinas nässpray för någon kväll sen och morgonen efter hade jag ont i halsen. Det känns liksom..torrt på något sätt.. irriterat. Då slog det mig att jag  faktiskt brukar få så i halsen om jag använder nässpray. Idag fick jag för mig att kolla upp det. Först kollade jag google men insåg att FASS finns på internet. Varför inte söka där tyckte jag då. Sagt och gjort.

Otrivin comp

Vanliga (förekommer hos fler än 1 av 100 användare): Torr och irriterad nässlemhinna, torrt och irriterat svalg, muntorrhet och huvudvärk.

Källa: Internetbaserade FASS

På något sätt känns det bra att veta att man inte är ensam. Det är inte mindre vanliga eller sällsynta utan vanliga biverkningar. I övrigt mår jag bra. Ska försöka finna något som är milt mot halsen, tyvärr sitter det så högt upp att det är svårt att komma åt...

Idag satt jag, efter en lång promenad med Tessan och Katarina samt jobb och kände mig... rastlös. Jag kontaktade Mr. D, en kille jag inte skrivit om på flera år men som jag träffade i fredags också. Jag satt jag var rastlös och tyckte att han skulle underhålla mig. Ja, det gjorde han! Vad ville jag göra? Jo, jag ville gunga. Och åka bil. Ibland är det de små sakerna som roar mig.

Han kom hit och vi åkte bil till havet och vid en plats fanns det gungor. Vi gungade och pratade. Det var trevligt. Mr. D frågade hur jag kunde ha så mycket energi när jag detoxar och därför inte får i mig så mycket mat. Då svarade jag: Tänk dig hur jag är när jag äter som jag ska! Haha.

Bilder ska jag bjuda på! Kommentarer svarar jag på under morgondagen. Nu: Sova! Natti natti!

Tessan dricker ur flaskan.

Vi åkte till havet.

Gunga!!!     

Jag har dragit ner ett par hekto på mitt liv. Träffat vänner jag inte brukar träffa så ofta men ändå uppskattar. Det är svårt att hitta tider att träffas med vissa och med hund är man inte flexibel på samma sätt. Idag bär det av för att träffa Pernilla, vi ska kolla på löpardojjor. Skor är viktigt när man springer. Särskilt viktigt för mig som har problem med fötterna sen tidigare men även för att minimera skaderisken. Löpning är en träningsform som orsakar en hel del skador, mestadels för felbelastningar och snedtramp men det är ändå värt att tänka på eftersom man lätt gör fel inom löpning. Jag har ingen aning om vad som är rätt och hur rätt ska kännas så jag hoppas få riktigt bra hjälp när vi spanar in skor idag.

Oj, det är så mycket som händer i mitt liv nu att jag inte hinner blogga om det. Varför hinner jag inte, jag som dragit ner ett par hekto på mitt liv? Jo, för jag har bestämmt mig för att njuta av det jag gör istället. Det tar tid att njuta!

Det är mycket som händer nu, även om jag inte träffar folk hela tiden så händer det saker. Idag kom söt förbi och hjälpte mig med.... tadaa!! Garderoberna! YES YES YES!!

Jag har inset att man får ta en sak i taget. Undrar hur länge den insikten håller i sig?

En sak till som jag har insett är hur otroligt kompetenta vänner jag har. Oj oj oj!

Och hur irriterande det är att upptäcka att hunden tydligen når upp, och tar tillfället i akt, till ett högre bord för att äta... ben! Sparris igen. Vi lärde oss sist: Ha alltid sparris hemma om du har en hund.

Jag har också insett hur otroligt fula tapeter det funnits i detta rum en gång i tiden. GROTESKT! Nu är det dags att kolla på golv, lister och tapeter. Nästan att jag känner mig händig, men bara nästan. Jag är glad att jag bad om hjälp med detta för jag hade inte klarat det själv. Kanske lär jag mig och kan tillslut ta hand om ett hus också. Vilken dröm!

Jag mår fortfarande sådär men har insett att jag nog behöver lugna ner mig lite. Mitt liv går fort, jag hinner inte känna eller tänka riktigt. Hoppas jag kan ta tillvara på den insikten.

Nej, nu ska jag sova, upp tidigt imorgon. Jag ska drömma om mina kompetenta vänner. Kärlek på det!

Det händer att jag stressar. Har många bollar i luften och ibland lite väl många. Helgen har varit ett bra exempel på hur jag blir. När telefonen ringde i lördags höll jag på att bryta ihop. Katarina sa att det är okej att inte svara under en dag. Jag gjorde det under två dagar. Ingen mobil. Såg samtal komma in, SMS skickades men jag kände inte att jag behövde svara. Jag var "away" eller "invisible" på msn och bestämde mig för att inte planera något.

Detta var en helg som jag, tro det eller ej, inte hade någon skola att tänka på. Jag hade inget planerat från början. M som bor i Norge kom till Sverige trots att jag uttryckte att jag inte orkade med fler långväga gäster för tillfället. Det blev inte av att vi träffades. Jag behövde denna helg även om det var tufft.

I söndags började lugnet infinna sig. Då bröt jag ihop. Jag grät och grät och grät. Så fort någon frågade mig hur jag mådde så bara grät jag. Alexander frågade om jag ville prata men då fick jag säga emot, jag orkade inte gråta för fjärde gången i rad under loppet av 1½ timme. Det räckte alltså att någon frågade mig på msn för att jag skulle börja gråta.

Föregående kurs behandlade mat (och ätstörningar) och för att ens klara kursen stängde jag av känslorna. Det var viktigt att vara objektiv. När kursen tog slut fick jag stå mitt kast. Mat är fortfarande jättekänsligt för mig. Återigen har jag kommit till det stadie då jag inte äter ordentligt. Rostbröd är mer standard än något annat och matlusten är...borta. Jag trodde att jag blivit kvitt det där. Jag är så less på att bli styrd av hemska tankar om att bli tjock, äta fel och sluta äta.

Jag vet ju att jag duger, varför känner jag det inte?

Jag orkar inte svara och spana in bloggar men vill ändå uppdatera er lite. Jag lever och längtar efter fredagen så denna salstenta kan vara över. Jag borde plugga häcken av mig inför denna men på något sätt känner jag att det nog löser sig ändå. Jag försökte spana in boken lite och har spånat på gamla tentor. På något sätt har jag insett att de som faktiskt sitter och pluggar hela dagar (plural!) inför en salstenta har otrolig diciplin. Den saknar jag.

Gamla minnen kan ibland bara ploppa upp i huvudet. Detta kom nu.

När jag var liten brukade min mamma vädra stup i kvarten. Både min mamma och min bror är otroligt varma av sig. Inte för att min pappa brukar frysa direkt men mamma och bror svettas under varje årstid. Dessutom hade mamma tvångstankar så det blev otroligt mycket vädrande! Vart vill jag komma? Jo, allt vädrande har fått mig att inse vikten av frisk luft. Jag blir otroligt trött, seg och lättirriterad om jag inte får luft. Att jag sedan är en person som lätt fryser gör inte saken lättare. Men med träning och rätt kläder har jag lyckats få upp värmen. Ibland behöver jag inte ens komma innanför dörren för att känna syrebristen, det räcker med att öppna dörren för att känna hur kvävet anfaller. Ja, det är så det känns. Att ha skaffat en hund är guld värt och på promenaderna får jag de bästa av idéer till studierna. Dessa idéer kan lätt försvinna om det är syrefattigt i skolan/hemma när jag ska plugga. Det är grymt irriterande för jag kan ha så otroligt bra idéer och sådan otrolig ork sen öppnar jag en dörr och *poff* så är energin och idéer borta.

Positivt i det hela är att min mamma lärde mig vikten av frisk luft. Negativt är att de allra flesta stänger in sig mellan oktober-maj (mest under nov-mars) vilket gör att jag kan bli otroligt trött av att vistas hos mina vänner. Det är tråkigt.

Därför tänkte jag ge lite tips för den frusne:

• Ha inte tighta kläder
• Fleece och ullfrotté (finns i olika ull-mg, sticks inte som ull) värmer även om det blir blött
• Använd vindtäta kläder när du är ute
• Använd tumvantar (vindtäta, gärna med fleece) för att få upp värmen i fingrarna
• Rör dig mer, motion får upp blodcirkulationen som får dig att såväl prestrera bättre som att få upp värmen.
• Ät ordentlig mat, genom att få i dig vitaminer och mineraler slipper kroppen leva på sparlåga. Det ger energi som kan användas till värme.
• Vistas ute, att vara utomhus gör att du vistas bland mindre baciller, du blir alltså inte lika sjuk! Dessutom får blodet syre och det ökar blodcirkulationen (inte att blandas ihop med högt blodtryck!) var en bra sak, ellerhur?

Jag har lärt mig det mesta i skolan eller genom arbetslivserfarenhet på förskolor (barn 1-5år) där pedagoger haft erfarenhet av utomhuspedagogik. Inom utomhuspedagogiken går barnen ut varje dag. De ÄR ute. Sover ute. Äter ute. Där är det viktigt att föräldrar förstår vikten av bra kläder.

Jag har en infektion i fingret. Tror jag bitit bort ett nagelband så har jag grävt lite i såret med en nål och inte tvättat tillräckligt noga. Ja, så har det nog gått till. Jag vaknade inatt av att fingret dunkade. Det har varit svullet ett tag men inte mer än så. Nu har det svällt upp ordentligt. Inatt dunkade det och armen fick vara i högläge. För att inte diskutera vilken feber jag hade. Dubbla täcken? Check! Värktablett - Ja. Snorpapper? Skulle inte kunna leva utan. Vad nu då? Jag har ju inte verkat sjuk? Men mitt immunförsvar gillade visst inte mitt liv de senaste dagarna så nu protesterar hela kroppen. Att detta kommer natten innan ett obligatoriskt seminarium om ett redan jobbigt och känsligt ämne (anorexia nervosa) är bara så typiskt att jag inte finner ord. Ingen cykel till skolan idag, jag klarade inte riktigt det.

Efter skolan begav jag mig hemmåt och mötte Björn.  Vi åt och tjötade lite och begav oss till apoteket där jag satsade på ett fästinghalsband till Tessan. Eddie fick en fästing igår så det är nog dags nu. Halsband är det hon haft förut och jag tänker inte ändra på det om det funkar för henne. Nu får jag se till att inte schampoonera henne under ett halvår. Blää..! Hon på apoteket var grymt otrevlig dock. Sen begav jag mig hemmåt och strax efter fem kom dietisten förbi. Vi gjorde en näringsvärdesberäkning via programmet Dietist XP som jag ska göra i skolan. Jobbigt och pilligt. Dock skönt att ha någon som förstår sig på programmet. 32 sidor för fyra dagars beräkning. Denna analyserade vi och fem timmar senare var vi relativt klara. Frågor skickade till lärare och ett tillägg om riskerna med matdagbok ska göras. Denna kurs är tung. Mycket att kunna men som jag inte ser något värde i att kunna utantill. Kursen är 1/4-dels termin (7,5 hp) och innefattar:

• En salstenta
• Seminarium med tillhörande inlämning av ätstörningstexter
• Kostdagbok (4dagar) och aktivitetsdagbok (1dag) som sammanställs i Dietist XP och analyseras
• Granskning av hälsobudskap i media
• 24h-recall (intervju) med tillhörande uppdukning av ett dygns mat och kostförslag.

7,5 hp motsvarar fem veckors studier. Tycker ni att detta verkar rimligt för fem veckor? Utöver detta tillkommer kurslitteratur och föreläsningar alltså. Jag tycker det är sjukt. Så om jag verkar lite off beror detta på att kursen upptar större delen av mitt liv just nu. Jag är så trött, detta kan visserligen bero på att jag, enligt min analys av min kost- och aktivitetsdagbok äter 50% av vad jag bör äta. Vilket ger en negativ energibalans. Jag tror jag uttryckte mig så enkelt att ni förstår. Men för att vara extra tydlig: Jag bör äta dubbelt så mycket för att få i mig allt vad min kropp behöver.

Det är en fråga jag ofta ställer mig. När jag satt i sängen och pluggade igår slog mig tanken igen. Då är det bra att ha en stor säng, man tittar ner i fotändan av sängen och inser att... Där ligger en hund. Avslappnad. Lugn. Sovandes. Det måste väl ändå vara meningen med livet? Att ha någon nära. Någon man tycker om. Och ändå  känna sig lugn och avslappnad. I mitt nästa liv vill jag vara en älskad hund. En hund med tydliga gränser och ändlös kärlek. Vad målet med människolivet är? Att njuta av det som erbjuds. Just nu har jag en underbar hund, hon kommer inte finnas resten av mitt liv men jag kommer finnas i resten av hennes.

Oj, så poetiskt. Men sant. Nu ska jag ta ut Tessan på en promenad och sedan blir det skola som gäller...igen!