Klockan ringde och liksom de flesta morgnar kände jag att jag ville sova liiiite till. Tillslut kom jag upp. Och fy vad jag frös! Sa jag att jag frös? Sjuk feberfrossa. Jag hade ju så i fredags också och tänkte att nu jäklar är det toppar och nu kan det bara bli bättre. Har haft en långdragen förkylning och var minst sagt less. Idag vade vi medarbetarsamtal på jobbet. Kan ju inte missa, ellerhur? Så jag fixade mig och dottern, lämnade henne på förskolan och åkte till jobbet. Helt slut. Sa att jag nog inte kommer klara hela dagen men jag vet ju hur mycket man behövs på tisdagar då vi hjälper varandras avdelningar för att de ska ha möte. Idag var det utbytt till medarbetarsamtal. Jag tog snabbt rollen som bänkpedagog. Jag tog emot barn som ville ha en famn. Där passade jag bra. Eller jag vet inte. Just idag kände jag mig värdelös men något borde det ha gjort. Tog ett par jobbiga lämningar och ledsna barn. Jag tycker det är viktigt att ta sig tid till barnen men får ofta höra att jag sitter för länge med barnen, tyvärr. Men men, en annan femma.

Sambon flexade och tog sig till apoteket där han köpte bamyl kofferin, den bästa värk- och febernedsättande medicinen ever! Tog en sån och blev okay. Sa att jag stannar över lunchen och sen drar jag. Satt på lunchen och kände frossan återkomma. "Vi har ett önskemål att du stannar tills jag och *den andra kollegan* varit på rast". Lämna en febrig, frossig tjej själv med en högskolestudent och ett tjugotal barn. Jo, jag tackar. Så sa jag bara att "då får det gå jäkligt fort för nu har frossan börjat komma tillbaka" "är det så illa?" "Jaa" "Ja, det är ju så att *andra kollegans namn* ska på möte...." där slutade jag lyssna. Jag blev lite irriterad över att jag faktiskt gjort tydligt att jag stannar för att jag vet hur tuffa dessa timmar är, jag har varit tydlig med att jag mår dåligt och jag är trött på att känna mig som "bara barnskötare".

Jag har en fast tjänst nu men har blivit erbjuden en annan tjänst en visstidsanställning i två år (ett år i taget) med 2000kr mer i månaden och mer på vägen från dotterns förskola... What to do? Frågade om tjänsteledigt pga. jobb men fick ett nej. Fick veta att det kan bli ändringar till hösten så jag  kan byta avdelning osv... men jag vet inte. Tvekar. Tänker. Funderar.

Åkte till vårdcentralen och fick en tid och de misstänkte influensa. Man tackar. Nu ligger jag i sängen under täcket och känner stress. Jag hör hur irriterad sambon är mot dottern men jag är ju sjuk...ska jag tillåta mig att vara sjuk eller gå upp och avlasta? Jag ogillar att han ska klara allt själv. Utan att fråga om hjälp. Bara en sån sak som första blöjbytet på bb. Han ber liksom inte om hjälp. Och visst, han är sån. Och jag är sån som ser och hör hur han blir irriterad. Men han vägrar erkänna det själv och då står jag där. I valet och kvalet om vi verkligen har en relation.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...