Jag skulle kunna vänja mig vid att ha en dag för mig själv. Inte för att dagen blev som jag hade tänkt. Det blev feber och frossa i sängen men jag känner mig ganska lugn. För min sambo sa att han skulle hålla sig borta för att jag skulle få egentid. Är det så att han börjar förstå att jag kvävs av allt ansvar? Eller hoppas jag för mycket? Jag älskar ansvar men jag vill inte bli tagen för givet.

Jag är deltids sjukskriven för depression nu. Börjar kännas som en vana. Är så sjukt less på detta. Vill bara lägga mig under ett täcke emellanåt. Blev trött på frågorna i början på jobbet så jag skrev en lapp och skrev ut 1177:s beskrivning av depression detta la jag i vårt personalrum. Jag är trött på att må såhär och vill må bra men det är inte så enkelt alla gånger. Jag vet att kroppen reagerar naturligt men att samhället inte är anpassat efter människor. Nu har jag återigen mediciner för att sova. En vecka nu och sömnen börjar funka någorlunda. Det skulle vara lättare om barnet inte hostade och vaknade på nätterna eller om hon bara kunde slippa öroninflammationer.

Ibland funderar jag över om jag och sambon verkligen ska vara ett par. Om JAG trivs med honom. Jag vet att inga såna beslut ska tas i mitt tillstånd men det är lätt att sticka från problemen när man upplever att de är för många. Det är inte bara att rycka upp sig. Tyvärr. Jag har försökt gång på gång men det är svårt. Jag har inte rätt verktyg. Jag hoppas på att få en samtalskontakt som jag trivs med och som kan hjälpa mig genom detta. Jag känner faktiskt lite glädje emellanåt. Det är väl alltid något? Men jag saknar den där känslan av att inget annat spelar någon roll för livet är så jälva bra och kan bara bli bättre. Känslan av att kunna hantera livet själv. Stressa långsamt eller vad är det man säger? Skynda långsamt kanske det är. Att få fixa och pula med bloggen, få skriva av sig är verkligen helande. Det är ju detta som är en del av mig! Jag är lite snål med bilder och har väl egentligen alltid slarvat med det. Jag gillar att ha bilder men texten fångar mig. Liksom att läsa en bok. Det är inte så att jag köper bilderböcker fortfarande (eller...jo, men inte till mig! :P).

Jag har försökt anpassa mig massor till bloggvärlden genom att trycka in bilder som jag fått stressa för att få in i tid innan de är inaktuella. Jag har försökt ta bort alla smileys för att skriva allvarligare. Men allt förgäves. Det har inte blivit jag. Samma sak på FB. Jag har dragit ner på inläggen. Slopat flamms och allt sånt. Men jag känner mig inte som mig själv. Det är dags att ta fram den sociala glada tjejen igen. Hon har varit borta allt för länge. Jag avslutar med lite positivt. Affirmationer.

 

Susanne

16 november 2013 16:55

Du förtjänar verkligen att må bra! Och att försöka ändra på något man brukar göra gör ju att du inte är du längre. Använd smileys och skriv på ditt sätt. Jag tycker så mycket om att läsa dina välskrivna inlägg. Du är duktig med orden och hur man uttrycker sig. Men.. ledsen blir jag över att du inte är glad. Vi får hoppas på att låttexten "det är din tur nu, vinden har vänt" får stämma in på ditt liv från och med nu..

Förstår att du inte har tid till bloggen. Med barn så går alltid det före. Och så ska det vara. Jag tycker du prioriterar helt rätt :)

Kramisar

http://beauty-beholder.bloggplatsen.se

Dream Maddo

17 november 2013 15:12

Tack fina du! ♥

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...