Sen jag fick barn har jag börjat sakna bekräftelse. Innan var jag i stort behov av bekräftelse men hade vänner att umgås med, träning, jobb osv. Nu känner jag mig isolerad. Ändå jobbar jag. Men på jobbet finns inte den där "bekräftelse-grejen". Man säger inte att de andra gör något bra eftersom det inte finns tid. Men det finns alltid tid att kommentera fel. Det är konstigt. Jag får ont i magen av att tänka på mitt sociala liv. Låg i natt och funderade på lösningar. Jag har ju alltid sagt att det alltid finns lösningar. Men jag är med i en grupp för mammor som vill ses, startade en grupp för föräldrar som vill ses, startade en grupp för kollegor som vill ses, jag har frågat, frågat, frågat. Nu känner jag mig trött på nej. Jag orkar egentligen inte fråga mer. Undrar om det var såhär innan också? Att hela vänskapen gick ut på att jag kunde när andra kunde? Jag är väldigt ledsen över detta och har pratat om att flytta innan räntan ändras på lägenheten. Flytta till en ny stad där vi inte känner någon. Där förutsättningarna är samma för båda. Tanken på det ger mig hopp. Jag älskar att flytta. Men det känns dumt också...vi har ju renoverat lägenheten vilket nästan är klart. Köpt möbler för att passa i denna lägenhet... Ska man lämna det då? Ska jag söka fast tjänst i denna stad? Frågorna är många. Svaren desto färre.

 

Sussi

18 januari 2013 12:58

En fördel med att flytta är att man får rensat i samma veva. Vi skulle behöva flytta ;)
Men jag undrar vilka vänner du hade från början? Vänskap går ut på att ställa upp på varandra i alla lägen! Jag har ganska många jag umgås med men dom jag kallar mina närmaste vänner (som som alltid ställer upp) är några fåtal bara. Låter som om du träffat på fel personer..
Låter kanske som en klycha men jag tror på den.
När du som minst anar det så dyker en sann vän upp. Det är när man letar man inte finner..
Hoppas verkligen ni inte behöver flytta nu när ni kommit i ordning. Men man gör det man måste göra..

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggplatsen.se

 

Sussi

20 januari 2013 15:26

Lät riktigt mysigt det där med att flytta till snön, hus och hela den biten. Men känner du dig inte nervös över att behöva börja om igen i sånt fall? Jag hade varit livrädd. Det är inte lätt alla gånger men det kanske är så att måste man så måste man och vågar mer?

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggplatsen.se

Dream Maddo

22 januari 2013 07:27

Det känns lite som att om man lämnar allt skit bakom sig så finns alla förutsättningar! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...