Jag helt enkelt.

Alla inlägg under november 2011

Av Dream Maddo - 11 november 2011 13:32

Det visade sig vara bra att ringa och klaga i morse. Självklart hade de en förklaring men sa att det självklart inte ska genomsyra mötet. De var en man kort igår. Jag som jobbat mycket inom vård- och omsorg är van vid att man berättar sånt "det kan dröja lite eftersom vi är en man kort, hoppas du har överseende". Men åter till samtalet, jag fick en ny tid nästa vecka och om Olof inte kan komma loss får vi en dvd från UL-besöket. Så jag gör två RUL i en "icke-risk-graviditet". Inte så illa pinkat va? Haha.

Av Dream Maddo - 11 november 2011 09:42

Jag har väldigt svårt att släppa vissa saker. Ibland kan jag grubbla över det länge. Ta fjärrkontrollen som exempel. Vi började leta i lördags och den kom fram först i.... tisdags? Under den tiden drömde jag om vart fjärrkontrollen kunde vara. Vaknade på morgonen och letade, kollade ställen flera gånger om dagen. Igår var det RUL och när vi kom dit verkade BM jättestressad, det kändes inte alls som om hon tagit del i att detta är min första graviditet. Ultraljudet gör man på speciella ställen, jag gör mina på ultraljudsbarnmorskorna och hade ett jättetrevligt besök senaste gången, en väldigt lugn och behaglig  barnmorska som lyssnade på och förklarade för mig (och Olof såklart). Igår grät jag i princip hela kvällen, självklart var det inte bara UL-besöket jag grät för men det var det som var jobbigast. Jag bad om en bild och den betalar man för, den förra barnmorskan visade oss vilken som skulle bli kort förra gången. Denna gången tog hon bara ett kort, la upp handduken på magen och slutade "filmningen" och sen gick hon iväg för att dokumentera måtten och kom tillbaka med ett kort som man knappt kan se bebisen på. Ett huvud. Inget mer. Är så sjukt besviken för hon kunde se lårben, huvud, händer, ryggrad, hjärta (utan att riktigt förklara för oss vart vi skulle titta) men jag fick inte ens vara med och säga att jag ville ha en bild på ryggraden. Jag fick inte veta hur lång min bebis är just nu bara att den motsvarade 18+1. Det betyder att jag är -6 dagar från min beräkning (förra gången var jag +4 dagar från min beräkning) när jag nämnde det så fick jag bara veta att det är detta ultraljud som räknas. Det kändes riktigt jobbigt. Jag vet att man ska bemötas bra och jag betalade 50 kr för ett kort jag inte ens är nöjd med. Vad skulle jag säga? Nej, jag är inte nöjd med korten och vill inte ha dem. Jag sa ju att jag ville ha ett kort innan..? Men jag ville inte ha vilket kort som helst! Jag såg ju mer på ultraljudet än på bilden. Jag ville bara möta min gamla ul-barnmorska, från det tidiga ultraljudet!!!


Idag ringde jag till dem och sa att jag inte alls var nöjd och att jag faktiskt hade ganska höga förväntningar inför besöket pga. tidiga ul. Det var tydligen styrelsemöte idag och hon vi var hos igår var där men skulle ringa upp igen. Jag vill inte ha henne! Jag vill ha den förra ul-barnmorskan!!! Det är vanligtvis det enda UL man gör i graviditeten så det sista minnet jag har från bebisen är en kass bild där inte ens ryggraden syns och ett papper där de ändrat datumet till 10:e april. Inga mått eller något. Jag vet att hjärtats båda kammare och sånt syntes men jag vet inte hur man såg det? Jag vet att lårbenen var 27 mm enl. hennes beräkningar men bara för att det stod upptill när hon sparade måtten. Jag vet inte hur lång min bebis är? Nej, jag är jättebesviken. Kanske är det en annan sak vid andra eller tredje barnet men detta är första och SKA vara speciellt! Jag har sovit jättedåligt pga. detta. I eftermiddag ska jag kolla på objektiv till min kamera. Hoppas hitta något. Har kollat på ett fast objektiv 50mm f/1.8, är lite nyfiken på teleobjektivet 70-200 också men har inte stenkoll. Får läsa på lite och sen fråga ikväll.

Av Dream Maddo - 9 november 2011 15:28

För mig har det alltid varit viktigt att ha koll på ekonomin. Den senaste tiden har jag kännt att det inte riktigt funkar. Jag pluggar ju igen och förr jobbade jag utöver det. Nu kanske det är dags att söka ett extrajobb igen för jag gjorde en budgetkalkyl och går numera back varje månad. Om jag räknar med bara mig själv. Jag har kännt detta ett tag. Mitt liv har blivit dyrare sen jag flyttade upp. Inte så att kostnaderna för bilen är mycket högre än kollektivtrafik men jag har börjat leva annorlunda och nu känns det jobbigt. Som det ser ut just nu delar vi på fasta kostnader och resten betalar vi själva. Och då har jag precis insett att jag räknat fel... Usch, vilket slag i ansiktet...


Bra tips för er som vill ha koll på ekonomin; http://www.konsumentverket.se/Lattlast/Dina-pengar/Skriv-en-budget/



   Hejdå bilen..?

Av Dream Maddo - 9 november 2011 08:57

Nä, nu blir jag arg. Vi har 43kvm lägenhetsyta. Inte så mycket att hurra med. Så hur många ställen kan en liiiiten fjärrkontroll gömma sig på? Vi anser att den borde vara i sovrummet eftersom alla kontakter som tillhör den finns där inne och det är där inne den använts senast. Sen möblerade vi om och kontakterna kopplades ur. Så den är inte använd på...en månad kanske? Jag vill dra mig till minnes att jag haft den i sängen men vi har ju bytt sängkläder ett antal gånger sen dess. Inte i nattduksbordet, det är tömt flera gånger i sökandet. Minns att den varit i fönstret någon gång men där är den inte. Inte i huvudändan av sängen, på elementet eller bakom elementet drog jag en tidning idag och hade den varit där borde den lossnat eller stoppat tidningen. Sen kan jag inte komma på fler ställen att gömma den på i sovrummet. För garderoben är ny så där behöver vi inte kolla, men det har jag gjort ändå. Så jag har kollat badrummet (!). Köket, städskåpet, vardagsrummet, gamla byrån, vardagsrumsbordet (en kista med utrymme), stället där den andra fjärrkontrollen är, lådorna i hallmöbeln, lådorna i tv-möbeln... Där tog det slut på inspiration. Vi letade i lördags och jag har letat alla dagar sen dess. Nu börjar jag bli frustrerad...
 

Min fjärrkontroll

Av Dream Maddo - 7 november 2011 11:57

Igår var det söndag den 6:e november. Många äter gustav adolf-bakelse den dagen men jag ogillar dem så jag gjorde annat. Här hemma åt vi bland annat mina muffins med frostning;


 


Sen blev det självklart lite mer; En kaka med frostning och en tårta. Så blev det lite paket också. Jag fick en kopp från söta Sara (Smuppra) där det stod "MAMMA MADDO" på. Det kändes roligt eftersom allt handlar om bebis nu så känns det som om det blev lite om mig. Den kommer definitivt användas. Annars fick jag ett toastjärn så jag kan göra toast om dagarna. Så fick jag pengar också.


 


Dagen började underbart:


 

För på hotell får man hoppa i sängar! Hihi.


 


Den började på hotell med hotellfrukost. Hotellet hade vissa rum där man fick ha hund så Tessan fick vara med. Det finns inte så många bilder från hotellet men här följer några;


  

 


Man skulle kunna tro att Tessan tycker om att duscha, ändå är det alltid lika svårt att få in henne i duschen! Vi tog självklart en bild på magen också;


 

Det känns som om det börjar puta lite mer nu. Vi pratar lite om det emellanåt och ibland har det gått segt vi kan ju  hoppas att det blir lite mer mage snart. Grannen min har också barn och ibland pratar vi och jag berättade om känslan av besvikelse för att inte växa direkt. Hon berättade om en i hennes mammagrupp som inte växte direkt i början men att det bara small och hon blev tjock. Det gör det inte mindre frustrerande men skönt att veta att man inte är ensam. Det börjar puta lite iaf så det går väl åt rätt håll i alla fall.

Av Dream Maddo - 5 november 2011 09:40

Ibland är jag tacksam alla tips som kommer om graviditet. Men ibland känner jag att det är frustrerande. Inte så att jag tar illa upp, jag bara blir överöst att tips och idéer och tankar och allt som det innebär och det är lite som folk säger om att skaffa kolonilott. Man blir nästan utesluten om man inte lyssnar på folk. Så känns det ibland. Så om den ena säger att man absolut inte ska äta ditt och den andra säger ät allt med måtta. En person säger drick ett glas vin när du ammar, det är ingen fara medan en anna säger att man inte ska dricka. Jag har en egen uppfattning;

Så länge jag vet att jag kan äta sk "riskmat" med måtta så äter jag det. Jag har inte en tanke på att dricka alkohol vare sig under graviditet eller ammning, vad vissa studier än säger. Studierna är inte gjorda på mig och jag kan inte se hur länge alkoholen finns kvar i mig. Vad andra gör skiter jag faktiskt i, det är deras ansvar. Alla föräldrar gör det de tror är bäst för barnen. Jaa, det finns undantag men inte så många att jag tänker lägga krut på dem. Jag har valt att behålla barnet. Jag har valt att ha oskyddat sex. Jag har valt hela denna situation och ser ingen som helst anledning att riskera något. Jag lider inte av att inte dricka alkohol, det kommer en dag då bebisen inte är bebis längre utan tonåring - DÅ kommer jag behöva mitt vinglas. För att stå ut med allt ståhej. Jag vet vad jag gjorde som tonåring och om ungen ens gör hälften så mycket så behöver jag ett glas vin för att lugna mig - då!


Jag läste på något forum att man inte skulle läsa sånt som inte var evidensbaserat, dvs. forskning har gjorts och  man har kunnat påvisa att de flesta reagerar på ett sätt. Ex. när man blir gravid blir man oftast hård i magen. Så om du är lös i magen eller har normal tarmflora tillhör du inte normen och har således inte en normal graviditet..? Om man dricker ett glas vin fyra timmar innan ammning går det inte över till fostret i de flesta fall... men inga bevis finns att det är i alla fall..? Just därför avstår jag.


Men igår fick jag veta en sak som ingen sagt... När man ammar... i början ska man inte ha bygel-BH pga. mjölkstockningsrisken. Vem tänkte säga såna saker till mig? Och när? Brösten har vuxit och jag är smått frustrerad över att säga att jag numera har G-kupa. "Va? Oj, har du så stor byst? Det trodde jag inte, det ser inte så ut" = vanliga reaktionen på vilken kupa jag har. Igår letade vi BH och det är inte lätt om du vill ha en snygg bh som inte är tunn utan gärna lite vaddering. Sen priserna. Det är inte gratis att vara onormal. Ingen "vanlig" BH-butik har min storlek. Jag är för smal i omkretsen för att vara normal. Det är jobbigt. Jag vill kunna ha en push-up eller balconette, det är det jag trivs bäst i... Igår hade de två BH:s att välja på. Sexhundra kronor senare kom jag ut med en BH. Det jobbigaste är inte brösten, jag är inte oproportionerlig, jag har bara en storlek som inte finns direkt på marknaden och en ekonomi som inte matchar dess prisklass...


Det var inte vad jag skulle berätta om. Jag ville bara säga att detta är min graviditet. Den har inte varit med i några tester och kan således inte vara evidensbaserad så ingenting säger att det är en graviditet som följer alla normer. Ingenting säger att jag kommer känna på ett visst sätt eller så. Jag hör gärna hur andra haft det men skulle vara glad om folk slutade säga att jag kommer känna si eller så och att det kommer bli sådär och såhär. Jag tänker inte skylla dåligt humör på graviditeten. Kanske att jag är känsligare nu men jag är inte helt ny, jag reagerar på samma saker som innan. Jag avskyr kommunikationsbrist tex. det kan få mig att gå i taket och är anledningen till att jag enklare kunde välja stockholm före göteborg. Tystnad avskyr jag, jag har alltid lärt mig att tystnad är det värsta vapen man kan använda sig av. En tredje sak jag avskyr är ovälkomna "krav-tips", tips som ständigt följs upp i syfte att jag ska göra på det "tipsade sättet", det är inget tips då men personerna som ger såna "krav-tips" är ofta väldigt tydliga med att berätta att det är just...tips. Jag anser att det är att propsa på någon något.


Jag är inte arg. Bara frustrerad. Hur svårt är det att bara lyssna på vad man har att säga? Ställa frågor som visar att man lyssnar och vill förstå? Inte dra förhastade slutsatser. Hur svårt är det egentligen?

Av Dream Maddo - 2 november 2011 21:21

Jag är lite förvirrad just nu. Idag åkte jag till IKEA och köpte lite saker till en grej vi köpte häromdan. Sagt och gjort. Sen fixade jag lite hemma och nu är det städning och tråk inför söndagens födelsedagsfirande som gäller. Och lite pluggande, fick otroligt nog en komplettering idag! Tror det är beviset på att jag är less på skolan.


Sen vet jag ju inte hur saker och ting ska kännas men det känns som om det är lite ivägen och så i magen. Jag kan inte sitta för länge och jag är lite förhindrad ibland. Funderar på om det är en missnöjd bäbis i magen som säger åt sin mamma att röra på fläsket. Men om jag står för mycket blir jag trött i magen, vettetusan hur jag ska göra! Jag vet inte om det är sparkar för jag vet inte hur sparkar ska kännas. Men det känns att det är något där och det är väl inte så konstigt eftersom den är drygt 20cm i dagsläget. Vet mer nästa torsdag efter RUL. Frustrerad blir jag också för visst putar magen men...usch så långsamt det går! I helgen sa jag till Olof att nu får ungen komma, jag är trött på att vänta! Och inte ens halva tiden har gått...suck! Haha. Lär vara grymt less på väntan i april om jag redan tycker att den ska komma. Samtidigt känns det som om det gått så jädrans snabbt. Är jag gravid? På riktigt? Eftersom jag inte vet om det är sparkar, och eftersom Olof inte kan känna sparkar (ännu) och det finns liksom inget... konkret mer än en tjockare mage (som skulle kunna vara övervikt) så känns det overkligt. Sen funderar jag på om det är rätt? Förra gången tvekade jag inte en sekund på att behålla barnet. Det gjorde jag inte i början av denna graviditet heller men nu har jag hunnit börja fundera. Är det rätt? Är det smart? Har jag förutsättningarna? Vilka är förutsättningarna? Vad kan jag ge barnet? Vad vill jag ge barnet?


Vagnen vi tittat på är troligtvis den vagn vi kommer köpa. Och sen säger folk en himla massa saker om att vi köper en ny vagn och det finns en jädra massa åsikter om allt. Och visst stör det mig ibland. Men jag får lära mig leva med det. Barnet kommer inte vara ett kön, därför är det roligt att ni röstar på könet nu. För kläderna som barnet får kommer vara både "flickiga" och "pojkiga". Uppväxten kommer inte handla om Barbie-dockor om det är en flicka eller bilar om det är en pojke. Jag vill ge mitt barn en dockvagn och bilbana. Lego (könsneutralt!) och annat skoj. Nu har jag turen att ha kvar massor av saker från min barndom och en lillebror som troligtvis kan tänka sig att dela med sig av sina saker. Så klädesmässigt kommer vi behöva mer rosa första året. Sen blir det "pojkiga" leksaker som behövs. Men det är en stund kvar. "Kenta och barbiesarna" är en bok jag gärna skulle ha till bäbisen. Jag vill ha böcker. Böcker är bra och en mamma som tycker om att läsa tror jag är en bra förebild. Olof är inte lika förtjust i läsning men han har andra kvalifikationer.

Om mig och min blogg:


Maddo heter jag och bor med min sambo, hund och dotter.Vi lever med dammråttor, diskberg och renovering.

Dags-Arkiv

Maddo förespråkar:


Jag förespråkar ett liv utan onödiga tillsatser i maten framför fettsnål och sockerfattig kost.

Tänkvärt:

Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.


Maddo

Sök bland inlägg:

Like old times!

Följ med Bloglovin'

Besöksstatistik:


Skapa flashcards