Tillbaka i Göteborg nu. Är grymt trött och har redan somnat två gånger under dagen. Väntar på att ta Tessan på en kvällspromenad och sen sova. Känner mig inte alls pigg idag. Ett bad blev det när jag kom hem. Badkaret har jag saknat. Min matta är försvunnen från köket... Hunden ligger mest och sover och jag väntar på att skiten i min säng ska flytta på sig så jag kan sova. Plus att jag vill att Olof ska sluta jobbet också så jag kan tjöta med honom.

La ut en annons på blocket för ett par veckor sen och idag fick jag ett riktigt skambud på min skänk som jag säljer. Annonspriset är 3500kr (shabby chic) och budet var på 1500kr. Trodde de seriöst på det?! Nog för att jag kan förstå att priset kan diskuteras men gå ner så lågt? Vi är i Sverige, inte på någon resa i något bra prutland... Mamma var eventuellt intresserad av min soffa. Om inte annat får jag hjälp att få ut den ur lägenheten nästa vecka. Gött gött. Ska försöka få lite koll på mitt liv nu. Rensa ut och hålla det rensat. Behöver man allt man sparar på? Inte om du frågar mig.

Tessan mår sådär också. Är lite orolig och har ett extra öga på henne. Men det blir alltid bra i slutändan, ellerhur?

Kan inte sätta fingret på vad men något är inte rätt...

Olof jobbar helgen denna helg. Det är lagom roligt. Han har jobbat i sju dagar ikväll. Imorgon blir det åtta... ja, det lär fortsätta. Det känns så jävla surt bara. Man går upp på helgmorgonen för att se honom i arbetsbyxor på väg till jobbet. Visst, han är skitsexig i arbetsbyxor (finns det någon som inte är det?), hans kollegor är jättetrevliga (ja, jag brukar åka till hans jobb och titta på samt störa lite) och han jobbar ju faktiskt i stan (inte alltid samma tur med den biten)... men jag är här för att jag vill träffa Olof. Förra helgen var det Umeå och Ö-vik som gällde. Även om vi fick tid att umgås där är det ju alltid något som ska göras, man ska träffa folk och man ska umgås, tjöta osv. Jag älskar det men när har jag tid med Olof?

Men det finns ju massor av saker jag kan göra. Städa undan från gårdagens middag. Dammsuga. Plocka ihop tvätten (jag som tyckte jag tvättade i veckan?). Gå på långpromenad med Tessan osv osv... men jag hade hellre tagit en promenad, hand i hand, med Olof och Tessan. På onsdag morgon åker jag hem. Måndag kväll är jag iväg och sen har vi tisdag kväll. Inte en enda jävla heldag kunde vi få. Ändå är min tripp nästan två veckor (kom torsdag kväll den 5:e och åker på morgonen den 18:e)...

Jag vill åtminstonde ha möjlighet att prata med mina vänner men ingen hemtelefon finns och mobilräkningen är redan den högsta någonsin. Vill inte tänka på den...

Så nu är frågan om jag ska ta mig till stan idag, försöka få tag i fina Jaz för en fika, terrorisera Olof och hans gäng eller städa lägenheten. Kanske ta mig till min lillebror? Jag funderar på att ta lillebror en stund på tisdag. Men först måste Tessan ut. Blev en riktigt sen runda igår och hon är trött efter en heldag på stan. Men hon var jätteduktig, hälsade på alla gubbarna (som jobbade) och klarade av att bara ligga på marken på stan. En gång skällde hon och då vet jag inte varför ens..? Men trött var hon efter det! Trött men nöjd. Mattes älskling.

Vad är det med mig? Jag gråter för småsaker. Är inne i en jättekänslig period just nu. Det är visserligen mycket som händer för tillfället men börja gråta för att jag inte har någon att äta lunch med? Eller för att veterinärkliniken snor min halvtimme med Olof (vilket är en annan historia). Det känns inte så likt mig. Jag brukar ju köra hårt.

Att studera så som jag gör och vara hemma så mycket är rätt påfrestande. Man känner sig som en klängapa som bara vill umgås hela tiden. Ens hem blir den tråkiga tillvaron och man önskar att folk kunde komma hem till en och göra hemmet till en rofylld och trevlig plats hellre än en stressad miljö. Men ofta vill vännerna inte vara hos mig. Självklart med undantag. De gånger mina vänner kommer till mig känner jag harmoni i hemmet ett par dagar senare. Självklart är det trevligt att vara hos vännerna också, det är skönt att få komma bort. Studera hemifrån är inte riktigt min grej. Jag sökte min utbildning i hopp om att det skulle bli klassrumsundervisning. Istället blev det ännu mindre klass och ännu mer hemstudier. Kanske är det inte så konstigt att man gråter av att inte ha någon som vill, eller många gånger inte kan, äta lunch med en...

Jag skulle kollat igenom Pernillas ex-arbete på förmiddagen men Olof kände inte för sen lunch så jag får skicka det jag har till Pernilla och fortsätta sen. Just nu är det så jag får göra för annars sätter tårkanalerna igång med sitt arbete igen.

Min kropp fullständigt skriker efter barn efter att ha träffat underbara Filiph. Självklart träffade jag hans föräldrar också.  Underbaraste Sandra (My Sandy-darling) och Mr. R. Sandra la upp bilder som jag tog på familjen och med en ny kamera är det massor av  bilder. Jag har bara inte orkat rensa, förminska osv... Det kanske kommer fler bilder längre fram!

Vaknade vid nio-snåret och tvingade mig ut med Tessan. Sen dess har jag inte gjort många knop. I Stockholm är det rikligt med pollen och jag är dödstrött. Det är en dag imorgon också och vi satsar på den istället, även om denna dag är otroligt vacker. Jag orkar inte idag. Hemma-pyssel istället.

Med risk för att låta sådär äckligt flickig; GAAAHHH, Tessans första fästing för året visade sig idag! Jag dör! Så äckligt! *ryser* Fästingen i sig är väl okej, den sitter ju där den sitter men JAG är den som måste ta bort den äckliga varelsen!

Ja, det finns nog en kvinna i mig trots alt, även om viissa tvekar ibland. Haha.

Att det är mycket som händer nu vet de flesta. Jag vill inte riktigt berätta allt förrän jag är lite säkrare. Så istället tänkerjag ta upp en samhällets diskussion; Huruvida man ska ha hunden i sängen eller ej.

Jag har min hund i sängen och det är alltid någon som reagerar på det. Men jag upplever att det är mitt val att ha henne i sängen. Jag vet att hon inte direkt förbättrar min pollenallergi eftersom hon rullar sig i gräset där all pollen finns. Jag vet också att hon brukar få någon fästing ibland. Jag vet att det finns risk att få in småkryp i sängen. Men krypen är redan i lägenheten och pollen drar Tessan in oavsett. Jag får väl duscha henne på kvällen innan, så får jag en blöt hund i sängen istället. Nej, jag väljer nog att ha henne i sängen ändå. Varför detta? Jo, jag tycker det är ganska mysigt att få en hundspark i ryggen för då vet jag att hunden är trygg här hemma. Så trygg att hon kan sova. Jag tycker det är rätt sött när Tessan ligger med huvudet på kudden och sträcker sig raklång så hon faktiskt ligger som en människa på sängen. Att höra hennes snarkningar är rogivande.

Hur gör jag om jag får gäster? Ja, då har hon en biabädd i fotändan som hon kan ligga i. Så fort det rör sig eller blir trångt hoppar hon ner från sängen. En hund som inte har självkänsla nog att stanna kvar tycker jag ibland kan behöva en utmaning. Det tog mig ett år att få Tessan att sova i sängen en hel natt. Så fort jag la mig tillrätta för att sova så hoppade hon ner från sängen. Det var så oroligt och ostoppbart så jag har inte hjärta att säga ifrån när hon väl har självkänsla att stanna.

När kryddan var på besök tyckte hon dessutom att hon kunde ligga mitt i sängen när vi var två i sängen. Det händer inte ofta. Det skar i hjärtat när jag skulle be henne gå ner. Men först gosa och berömma henne. Sen be henne gå ner. Ja, Tessan får beröm för udda saker. Men jag tror att hon behöver beröm och uppmuntran och då är det bra att uppmuntra de små, ibland fjantiga, sakerna som hon gör och jag uppskattar.

Nej, jag tycker det är värre att utekatter är i sängen. De har man verkligen inte koll på men de tar sig friheter och ingen får direkt bestämma över en katt! Min hund bestämmer jag ju över, vill jag inte ha henne i sängen så lyssnar hon på mig. Det är ett eget val man gör. Hon får ju inte vara i min vita soffa men det är en annan diskussion...