Direktlänk till inlägg 26 maj 2011
Jag lämnar min trygghet och ror ut i en värld jag inte vet något om. Jag har bott sambo förut. Med en kille som spelade bort mina sparpengar. Men jag har bott sambo. Vi bodde med en annan kille. Det var jäkligt skoj sålänge vi var tre. Jag är rädd nu. Jag är rädd och Olof är hjälplös. Inget han säger eller gör hjälper. Det snarare stjälper. Vad har jag gett mig in på? Är det verkligen en bra grej? Går det för fort? Jag har inte riktigt hunnit tänka efter. Idag känns livt inte sådär jävla skoj som det kändes för bara några dagar sedan. Min msn krånglar som bara den. Sopberget hemma bara växer och växer. Jag börjar fundera på om det verkligen är så att jag vill bo med någon, dela säng, dela liv. Tänk om det inte blir sådär bra? Tänk om det går åt helvete? De senaste dagarna har bara blivit irritation. Det är inget roligt. Jag inser att förhållanden inte är guld och gröna ängar varje dag. Men jag önskar att jag kunde få lägga mig i sängen och känna "detta löste vi bra" eller bara veta att det visst va lite tufft idag men det blev bra i slutändan. Allting handlar om min rädsla. Rädsla över att det återigen ska bli jobbiga, stora diskberg. Att soporna återigen hamnar på mig, trots att alla mina vänner säger att det är vad jag är sämst på; att kasta sopor.
Jag är fantastiskt duktig på att rensa. Slänga soporna är det jobbiga. Och aldrig har jag väl känt mig så ensam som de senaste dagarna när jag spenderar dagarna i min lägenhet, med packning och skräp upp över öronen och handlingskraften? Nej, den försvann!
Idag misslyckades jag, återigen, med en sockerkaka. Jag kan receptet i sömnen. Jag brukar aldrig ha problem med min sockerkaka... men idag! Imorgon kommer det folk och jag vill gärna ha det fint hemma (jo, jag vet att jag flyttar och att det är kaos) och nedpackat. Städat och packat. Diskat. Soporna slängs. Som om det inte vore nog med flyttsoporna? Hushållssoporna blev mitt ansvar idag också. Hela veckans sopor.
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...

Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se