Direktlänk till inlägg 23 maj 2011
Jag var på körskolan idag. Ställde in lite körlektioner. Skulle egentligen köra varje dag denna vecka men jag orkar inte. Det är så otroligt mycket med packningen. Jag trodde jag skulle få lite mer tid över när jag skulle flytta. Uppsägningstiden är ju trots allt tre månader. Men så långsamt tar vi det inte denna gång. Lite panik. Över till körskolan. Körskolan har varit min fristad lite när jag varit i Göteborg. Bort från allt som tyngt mig. Men idag och vid ett annat tillfälle har jag känt att jag inte vill tillbaka. Idag vet jag inte vad jag gjorde bra. Först började jag med att svänga för mycket i backningen, vilket jag upptäckte själv innan olyckan var framme men som också kommenterades. Jag slarvade med döda vinkeln i några tillfällen och jag körde för långsamt på vägar där jag kände att jag inte hade koll. Jag hade svårt med omställningen till bensindriven bil från Olofs dieselbil. I bensin gasar man mer annars får man kärringstopp. Omställningen gör att jag blir extra seg i starten och vid väjningsplikt. Jag har börjat bli bekväm och håller inte ratten rätt alla gånger.
Jag tycker det börjar bli jobbigt att köra med körskolan. Jag har aldrig koll på vart vi ska utan det är en, ibland två, korsningar/rondeller i taget. När jag kör med Olof vet jag i regel vart jag ska, annars blir det oftast tokigt. Körningen påverkas verkligen av hur jag ska köra. Jag måste inte ha kört vägen förut men jag vill ha mer än ett eller två steg framåt. När jag åker till ett nytt ställe (kollektivt) så kollar jag karta, tider, gångväg och allt runt omkring flera gånger på internet. Vad får folk att tro att jag inte skulle göra så när jag kör bil senare i livet? Jag blir frustrerad om jag inte har koll. GPS är inte min grej, kolla på karta är bättre. Annars blir jag osäker och då håller jag inte riktigt hastigheten.
På 30-50-vägar har jag svårt att hålla hastigheten. Jag kör inte för fort, jag kör för långsamt. Jag vet att det inte är bra det heller, detta gäller främst när jag är på nya vägar och inte har koll på vart jag ska.
Olof säger att jag är bättre än många som redan har körkort, tyvärr räcker inte det vid uppkörningen. Jag är så less på dragläge och att alltid ha någon brevid mig. Det bästa med halkan var att få sitta själv i bilen.
Sandra och Olof pratade i telefon när jag körde sist och var osäker. De diskuterade huruvida man accepterar misstag när man väl har körkortet. Jag reflekterar inte alls på samma sätt om jag sitter själv i bilen. Då tänker jag snarare "Ojsan hoppsan, gör om, gör rätt!" och gör om och gör rätt. När jag har någon brevid mig, alltså om jag övningskör, är jag medveten om att det kommer berättas för mig att jag gjorde fel. För fasiken vad duktiga vi är på att berätta vad andra gör fel!
Antingen gör jag fel i bilen. Sen tar jag det på fel sätt. Så borde jag ju egentligen bara köra vidare. Hur gör jag då sen när handledaren eller körläraren säger; "Feeeel!!!"? Jo, jag tar åt mig..
Jag kommer säkert också bli en såndär bilist som ser allting andra gör fel. När jag själv gör fel så släpper jag nog det ganska snart men gud nåde den som gör fel på vägen! Oj, så jag ska svära åt dem! För så är en sann bilist. Helst av allt ska jag svära tyst för mig själv, annars blir det väl fel... Eller, förresten! Fel blir det hur jag än gör. För idag vet jag inte om jag gjorde något bra. Jag borde vara bra eftersom jag fick köra stadstrafik men så mycket fel jag gjorde... Ett kärringstopp gjorde jag, förut hade det varit bra. Idag blev det ett fel för mycket.
Självkänslan är inte direkt på topp idag. Men nu kan det bara bli bättre, ellerhur?
Nu slutar jag lyssna på alla fel!
2:a april 2012
Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...
Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
