Vad händer egentligen?

Vad är det med mig? Jag gråter för småsaker. Är inne i en jättekänslig period just nu. Det är visserligen mycket som händer för tillfället men börja gråta för att jag inte har någon att äta lunch med? Eller för att veterinärkliniken snor min halvtimme med Olof (vilket är en annan historia). Det känns inte så likt mig. Jag brukar ju köra hårt.

Att studera så som jag gör och vara hemma så mycket är rätt påfrestande. Man känner sig som en klängapa som bara vill umgås hela tiden. Ens hem blir den tråkiga tillvaron och man önskar att folk kunde komma hem till en och göra hemmet till en rofylld och trevlig plats hellre än en stressad miljö. Men ofta vill vännerna inte vara hos mig. Självklart med undantag. De gånger mina vänner kommer till mig känner jag harmoni i hemmet ett par dagar senare. Självklart är det trevligt att vara hos vännerna också, det är skönt att få komma bort. Studera hemifrån är inte riktigt min grej. Jag sökte min utbildning i hopp om att det skulle bli klassrumsundervisning. Istället blev det ännu mindre klass och ännu mer hemstudier. Kanske är det inte så konstigt att man gråter av att inte ha någon som vill, eller många gånger inte kan, äta lunch med en...

Jag skulle kollat igenom Pernillas ex-arbete på förmiddagen men Olof kände inte för sen lunch så jag får skicka det jag har till Pernilla och fortsätta sen. Just nu är det så jag får göra för annars sätter tårkanalerna igång med sitt arbete igen.

 

Anna

13 maj 2011 00:06

Kram vännen. <3

http://kavril.bloggplatsen.se

Dream Maddo

13 maj 2011 09:22

KRAAAAM

 

Vivi

13 maj 2011 08:32

Kanske har det att göra med att du är kär :) när jag träffade Thomas blev jag mycket känsligare och jag började gråta väldigt lätt. Kanske slpper man lite på det där försvarsmurarna och då bubblar en massa fram som man hållt inne.

Ja jag kanske får ladda om henne, hon är kanske helt utömd stackarn :P
Kram

http://www.missvivis.se

Dream Maddo

13 maj 2011 09:35

Ja, kanske.. men det blir jobbigt för Olof eftersom han inte gillar när jag gråter, då känner han sig hjälplös.. :S Men han är världens bästa stöd. Säger inte mycket men stannar upp och kramar och håller om mig. Inget överflöd. Bara det som behövs. =)

 

Teija

13 maj 2011 15:45

Det är väl något inombords som måste ut. Gråt du bara. Kram♥
Tack för din kommentar om LCHF! Hade visst vänt på bokstäverna hihi

http://www.varannandag.bloggplatsen.se

Dream Maddo

18 maj 2011 19:18

Tack fina du!

 

Sussi

13 maj 2011 19:04

Läser ditt svar till Vivvi.. Vilken pärla du verkar ha fått tag i :)
Ibland är man känslig. Jag kommer ihåg en gång då jag började gråta för att jag inte fick hjälp med att linda in kolorna jag gjort till en jul för några år sen. Då tror jag det berodde på trötthet. Sambon blev lite förvånad ;)

haha den här gången var det faktiskt min sambo som knäppt bilden. Behöver inte jag gå i närheten av en fästing så gör jag det inte ;)

Helgkramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

Dream Maddo

18 maj 2011 19:17

Jaa, han är helt underbar :D

 

Zandra

14 maj 2011 10:23

Trotsungar kan absolut ha sin charm de med! Men den här ungen var inte bara trotsig. Hon var rent elak. Och slog och puttade sin 1 år gamla lillasyster, samt försökte klämma henne i en dörr.
Och det kändes inte som att föräldrarna satte gränser.

Man har känsliga perioder ibland. Du måste tillåta dig att vara känslosam! Inte bra att stänga in. Har ni inga lokaler på skolan att sitta och studera i? Bibliotek eller liknande? Så du får lite folk omkring dig. Kanske kan du stämma träff med någon klasskamrat att plugga ihop med en dag i veckan eller så.

Ta hand om dig!

http://drak.bloggagratis.se

Dream Maddo

18 maj 2011 19:12

Tyvärr fungerar min skola inte på det sättet.. :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    2:a april 2012 Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...

Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...

Bloggar inte här för närvarande.

En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...

Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...