Dubbel idag. Imorgon kör vi korsvägen. Klarar man Korsvägen och Göteborgskörning så klarar man allt. Det har jag och Sandra konstaterat. Idag är det småmissar överallt. Jag är trött på alla intryck. Ska bli skönt med ledigt. Förra veckan kände jag att jag inte ville vara utan körningen någon dag för jag behövde köra för att hålla igång. Nu känner jag att jag behöver en paus för att smälta alla intryck, all information och fakta. Jag är trött. Vill sova.

Olof är i Schweiz nu. Han ska kolla på hockey VM för damer. Det blir inget direkt snackande när han är där. Kommer bli jäkligt tomt på kvällarna. Och långledigt på det... Jag kommer gå i taket av tristess tror jag allt. Men har en del att plugga. Och städa. Och rensa. Ja, saker att göra verkar ju alltid finnas! 

Spontant är förnamnet. Lite diskussion och jag följde med Olof mot Stockholm. Körde i lite mer än tre timmar. 33mil minns jag att jag körde, men minns inte om det var vad jag slutade på. Sen tog en uttråkad Olof över ratten. Blir arg på mig själv för småmissar jag gör i trafiken. Starta på fel växel, missar handbromsen innan första start, släpper kopplingen snabbt ibland och långsamt andra gånger. Glömmer koppla i tid, kopplar för tidigt. Byter fil för snabbt. Glömmer att uppförsbackar innebär extra gas och att nedförsbackar behöver mindre gas. Missar någon skylt ibland. SMÅSAKER men de är så jävla många. Är så less på detta. Missförstå mig rätt, jag vill ha körkortet men småsakerna verkar bara öka så fort jag gör rätt på något annat... Ett rätt, två nya. Och pollen på det. Faan vad snabbt pollen kom i år! Nu är jag i Göteborg igen. Grymt trött. Teori ikväll, blir väl ännu mer fel man upptäcker. Imorgon är det dubbelkörning och torsdag likaså. Helst av allt skulle jag sova just nu.

Idag har vi.... tagit vara på dagen! Vi började med att äta frukost. Eller.. nej. Sova ut. Sen Tessan. Frukost. Köra.... men så vill ni väl inte att jag punktar upp dagen för er sådär? Jag har kört varthelst vi ska idag. Japp, jag är på motorvägarna nu. Ni hänger ju inte med i svängarna ju! Hihi. Ärligt talat... hur fan blir jag av med den där jävla kärringen som är med på varenda jävla körning? Och vaddå koppla i tid? Jag kopplar ju! Otid är också en passagerare alltså.. Mummel mummel. Men jag är ute på vägarna, hoppas ni känner er säkra! Eller något i den stilen. Vi åkte till en sjö i närheten där Tessan kunde simma lite och vi smaskade på godis i solskenet samt låg på en filt. Vi tog sedan bilen till andra sidan stan (vaddå? Skulle jag försöka hitta på saker på olika sidor av stan bara för att köra?! Aaaaaaldrig! Haha). Men där tog vi åtminstonde en promenad med Tessan i skogen. Ungefär en mil var det väl. Riktigt skönt. Skog. Terräng. Värme. Vatten (gick runt en sjö) och lite folk. Jag tror aldrig jag njutit så. Inte kände jag att jag behövde sitta fast i Olof heller. Vi var två personer som uppskattade sällskapet och naturen. Riktigt skönt. Sen körde vi..hmm, jag... hem och vi gjorde hemmagjord pizza. Jag gjorde med salami och mozarella. Riktigt mums. Nu förtjänar jag en cube!

Olof ville säga något;

Hej heeej! :) 

Maddo igen;

Jag höll ju på att glömma! Olof luktade svett, skog, sol och vår när vi kom hem! Myyyyspys. Jag gillar honom. Kärlek på honom. Jag luktade nog en del också. Hihi. Om jag badade? Tyvärr hade jag inte badkläder med mig, doppade fötterna och vaderna istället. Men första doppet kommer nog snart ska ni se! Ja, jag är galen. Är det en nyhet?

Gårdagen gick väldigt mycket upp och ner. Kände precis ett plötsligt sug efter English breakfast-the med socker i. Körning står på schemat. Rörigt säger du? Ikväll ska Oliven komma hit. Jag längtar. Längtar efter en avslappnad relation. Det känns tungt just nu. Inte så att jag och Olof alltid har det bra, nej vi är oeniga ibland och vi...jag blir sur och grinig ibland. Men vi pratar med varandra. Det är sällan jag känner ett sådant förtroende för människor. Jag har vänner som jag har samma typ av relation till också. Men av någon anledning blir det väldigt mycket Olof just nu. Det känns tråkigt att vi inte kan vara spontana. Hade vi bott i samma stad hade man kunnat åka till en kompis och göra något annorlunda men nu åker vi istället 50 mil och sen blir man lite låst. Ikväll kommer han åtminstonde. Vi ska köra, gosa och prata massor. Jag längtar. Jag har gosabstinens. Snacka om att han kommer få en pussattack!

Jag blev sådär plötsligt nedstämd och har inte riktigt kraft att ta upp humöret igen. Vill så mycket just nu. Rädd. Osäker. Förväntansfull. Orolig. Allt löser sig tillslut men jag känner mig ivägen..

Nu blev det sådär långt mellan inläggen igen... Hade en dubbellektion idag. Och ja, allt i livet handlar om körlektioner, körning och Olof. HAha. Ärligt talat så är det mitt fokus just nu. Tessan också såklart, som har fått en jättefin scarf där det står "mattes älskling" på. Denna vecka har bara rusat fram. Måndag.. vad gjorde jag då? ... Jo! Jag mötte Olof utanför hans jobb. Vi gjorde kyckling á Maddo (fylld med ädelost *mums*) och njöt av vår sista kväll ihop. Tisdag var det till Göteborg igen, sen teorilektion. Mycket lärorik lektion faktiskt. Börjar bli lite nervös inför körkortet nu. Men det går i  omgångar, vill helst köra varje dag för att inte glömma! Igår... läkarbesök, veterinär.. ja, allt tråkigt skit som skulle göras vilket påminner mig om att jag ska deklarera! Idag var det dubbel körlektion och sen lite barnpassning av  min ena favoritunge (en gång i tiden min enda favoritunge). Medan jag solade, Tessan låg undet bänken och flåsade så sprang Nova omkring och lekte. Underbara unge! Så stor hon börjar bli. Hon har blivit sådär "jag kan leka själv-stor". Vad hände? Men Tant Maddov klagar inte, mer solande för egen del. Haha. Men som sagt... fullt ös. Imorgon kommer Olof också. Visserligen sent...men han kommer! Wie!

Förresten! Jag har skickat in namnbyte nnu. Håll tummarna!

Det finns inte en chans att jag svarar på kommentarer eller leker positiv just nu. Är så jävla ledsen, sårad, förbannad och helt jävla ensam! Och NEJ jag vill inte att folk ska tycka synd om mig! Jag vill bara få ur detta. Kasta tallrikar i golvet. Skrika. Slåss. Det finns positiva saker också men just nu ser jag dem inte och väljer att få koka inombords för att få ur mig en massa skit! Nu är jag återigen i lägenheten som, sist jag kollade, står på mitt namn. Varför känns det inte hemma?

Oj, bloggningen har inte direkt blivit prioriterad de senaste dagarna. Istället har jag fokuserat på att umgås med Olof och kört en del. Igår blev jag glad för då, när jag hade kört och Olof skulle ta över, sa Olof att jag imponerade! Jag insåg hur svårt det var att ta en komplimang men också hur mycket körningen gör för min självkänsla och mitt självförtroende! Jag blir jätteglad över att klara av små små hinder. Igår åkte vi ut till Olofs mamma och då fick jag börja köra när vi närmade oss, än så länge har jag inte riktigt självkänslan för att bara säga "jag kan köra", Olof har en ganska tuff rondell där han bor dessutom så det är ingen höjdare... det kommer, sen!

Kärringstopp har ju bestämt sig för att vara kompis med mig också.. Svårt att bli av med vissa kompisar, energitjuv kallar jag henne! Sen körde jag hem. Nästan hela vägen. Totalvägrade fortfarande rondellen. I rondeller känner jag att jag inte har riktigt med kontroll. Jag har slutat bli stressad över folk som kör om mig men igår ville en buss köra om och det tog på självkänslan måste jag erkänna. Han avbröt omkörningen dock. Anyway. Nu har jag kört 70-väg och varit uppe i hastigheten av 90 som högst...på 70-väg. För nu har jag insett att jag måste hålla koll på backar upp och ner, rödljus, skyltar, pedaler, speglar, filer och övrig trafik... har jag glömt något? Försök att vara lugn och sansad när du inte har koll?

Olof har också utvecklats. Igår sa han att han insåg hur mycket man gör. "Bara inför ett rödljus, titta där, tryck så, växla så... gör man så mycket?" Och jaa, man gör så mycket och tillslut sitter det nog i benmärgen men just nu är det inte naturligt för mig...

Fram kommer jag åtminstonde, rödljus är läskiga men rondeller är värre och självkänslan.. ja, den går upp om körningen går bra.

På tal om små små saker man glädjs åt; Igår körde jag i en tunnel för första gången, jag körde 70-väg för första gången, hade möte på smal väg för första gången, fick åka in i möteslucka för första gången, körde över bro för första gången.... Jag är rätt nöjd med mina små prestationer. En sak som gjorde mig extra glad var att jag fick kärringstopp utan att bli stressad, det var nog den största framgången sen jag började köra. Är såå glad! Fastän jag kör lite fort ibland och emellanåt även lite långsamt...

   Jag sitter vid ratten.