Söker min motivation till att städa. Jag vet att jag lagt den någonstans. Undrar om jag tappade den i badvattnet och jag har ju tömt badkaret?! Panik! Tänk om någon kunde tänka sig att lägga mina rena kläder där de ska vara? Tänk om någon kunde tänka sig att slänga sopor? Rensa ur byrån? Sätta ut min byrå på blocket? Rensa ut allt jag inte behöver! Vad behöver jag egentligen? På riktigt. Inte vad jag önskar mig.  Vad BEHÖVER jag?

Tidigare inlägg är lösenordsskyddat och jag har bytt lösenord sen sist. Det är mest för att jag behövde tömma huvudet på negativa tankar. Är inte säker på att jag vill dela med mig av lösenordet.

Jag vet att jag gör ett bra jobb. Men jag känner att det är JAG som gör något fel när Tessan skäller. Vi har emellanåt så otroligt underbara stunder ihop men så kommer dessa perioder då hon inte beter sig så bra. Skäller i mötet med andra hundar är väl det dåliga beteendet. Ibland skiter hon i inkallning också men kommer alltid tillslut.

Där jag bor finns många hundägare och de flesta säger att jag kommit långt med min hund. Idag är jag inte på hundägarhumör. Vad har jag gett mig in i? Vill jag verkligen ha hund? Jag spyr på detta! Jag beställde inte en hund som skäller och visar tänder. Inte ens om det bara är mot en hund. VAD GÖR JAG FÖR FEL?!

Jag vaknade klockan sju i morse. Inte av någon klocka utan av mig själv. Försökte förgäves somna om och klockan åtta pep klockan så det var bara att gå upp. Drog upp persiennerna och såg: SNÖ. Vafan... vi har haft barmark i flera dagar och det var skönt att slippa spänna sig och halka runt en jädra massa hela tiden. Skottningen denna vinter har verkligen varit under all kritik. Plus att jag och Kickan skulle tagit en promenad om det inte var dåligt väder... snö-slask räknas till kategorin "dåligt väder". Blä. Min motivation försvann och jag drog ut på allting denna morgon.

Tessan var nöjd eftersom hennes matte inte orkade idag så blev det frisbee och det är ju en av favoritsysslorna näst efter bollar. Fast jaga hare är ju bäst.

Nu har jag hängt upp tvätten från igår och satt igång en maskin med slipdammskläder. Jag känner mig lite slapp med tvättmaskin men det har blivit svårare att boka tid en gång i veckan när man ska boka två tider.

Sen har jag börjat tänka en himla massa på framtiden och vad jag vill. Vad vill jag jobba med. Plugga till. Vart vill jag bo och med vem? Hur vill jag bo? Jag är ju halvvägs till femtio så det börjar bli tid att planera. Plus att denna lägenhet är gigantisk att städa. Och en gigantisk lägenhet kan man spara massa prylar i. Som gjort för stök och spara skit. Jag känner att jag mest bara flyttar skiten runt, runt, runt. Ska man ha matgäster? Ja, då flyttar man bort sakerna från köket. Se på film? Då flyttar man sakerna någon annan stans... I värsta fall har vi ju två toaletter att gömma saker på.

Det påverkade mig ganska mycket att det positiva försvann idag. Ska iväg för att ta ut Ludvig och lämna Tessan hos Nina. Sen sover jag hos Nina och det är positivt. Därefter blir det jobb på fredag... men först...slänga sopor, diska, städa, tvätta, bädda, dammsuga rummet, tömma dammsugaren, rengöra toaletten, rensa badkaret...you name it! Varför har ingen sagt till mig hur mycket jobb det är att ha stor lägenhet?

Nu kan dagen bara bli bättre, ellerhur?

Idag har jag varit effektiv. Jag hade tänkt plugga men fick ett mail från läraren igår att jag kunde skippa alla teman utom ett. Nice! Så nu ska jag ha frågor redo om det jag läst och göra en fältstudie, skriva en rapport och därefter är jag klar. SKÖNT! Så jag har försökt komma på frågor. Försök komma på frågor på beställning.. Suck...

Jag har städat i köket idag. Inneboenden dammsög. Jag har rensat i vardagsrummet så det ser rörigt ut men nu finns det högar som betyder något och inte gömmor med saker.

Långpromenaden tog jag på förmiddagen när solen lyste så underbart. Måste säga att Tessan sover brevid mig, på kudden med tassen över nosen. Tror ni jag tycker hon är söt? Ohja! Tror ni jag har en kamera? Ohnej! Tror ni jag tycker det är synd att kameran är i vardagsrummet? Både och faktiskt. Det är ju jag som njuter av det men det hade kunnat bli ett sjuhelvetes sött kort. Nu är det försent, hon bytte ställning. Sötnöten min.

Jo, jag har ringt CSN och fått bekräftat att jag får pengar på fredag. NICE! Jag har ringt kvartersvärden utan framgång men jag träffade honom på hundpromenaden så det gick bra ändå. Ringt om jobb nästa vecka och det verkar faktiskt gå bra med jobb. Måste hålla koll så jag kan få CSN fortsättningsvis också. Blir massa jobb ju. Typ halvtid.

Sen har jag jobbat lite. På tal om... jobb!

Sist men absolut inte minst så har jag träffat underbara Sofie. Sofie  och jag ses inte ofta men när vi ses är det underbart. En god vän. Och vet ni? Jag fick känna en spark!!! Är så glad för underbara Sofie.

Det enda jag upplever som betydelsefullt är promenaden med Tessis och mötet med Sofie. Resten var mest nödvändigt ont om ni frågar mig!

Kort på mitt ansikte i den nya frisyren kommer när jag tycker om mitt ansikte på kort igen. Det går jättebra i spegeln men på kort klarar jag bara inte av synen av mitt tryne...

Fick ett bra besked idag. Precis i slutet av dagen trotsade det positiva beskedet den halvtuffa dagen. Kanske berättar mer imorgon. Är trött. Gick upp 5:25 i morse, tycker mig ha rätt att vara trött. Hihi. Tack för goa kommentarer, ni är underbara! Nu ska jag följa Tessans exempel och sova. Hon ligger tryckt (tryggt?) med sitt huvud mot mitt lår. Kärlek kallas det visst! Kärlek.

Jag var supertrött igår och behövde verkligen sova eftersom jag ska jobba idag så det blev inget avslöjande. Sorry readers! Men jag kan ju avslöja att jag igår gjorde mig av med något som tyngt mig väldigt länge. Något som varit väldigt betydelsefullt men också "ivägen".

Ååååh, jag vill bara berätta! Jag vill bara få visa. Jag vill bara skrika ut! Men jag håller tyst, så får jag le inombords. Jag gillar reaktioner. Det blir nog ett avslöjande ikväll ändå.

I övrigt har jag vänner som ibland mår dåligt. Det gör jag också. Men ibland behöver man finnas för sina vänner. Man ringer för att se om de mår bra. Om de orkat med dagen. Om de kommer upp ur sängen. Följer dem tills de stapplande tar sig tillbaka till livet. Många gånger får jag höra av mina vänner att de uppskattar att jag finns där men att de inte är vana att vänner ställer upp så som jag. Det gör mig frustrerad. Vad är det för vänner som inte ställer upp för sina vänner? Jag sätter på ljudet på mobilen och har jour för mina vänner. Jag öppnar upp mitt hem och finns för mina vänner. Samtidigt som jag jobbar och pluggar. Jag vet hur viktigt det är att bara få vara nära. Se andra leva sitt liv och samtidigt ha någon att avbryta ibland. Det kan vara det lilla som behövs för att må bra. Ändå får jag ofta höra att folk inte ställer upp för sina vänner. Det gör mig ledsen. Det är så självklart för mig. Ett telefonsamtal om dagen. Eller ett sms. Ibland ringer jag inte, jag skickar ett sms med "jag tänker på dig, hoppas din dag är bra" eller "Hoppas det är lite bättre idag, jag tänker på dig" och avslutar alltid med Kram. Hur svårt är det att finnas för sina vänner? Och hinner man inte så har man för mycket i sitt liv tycker jag. Eller för många bekanta eller energitjuvar. Ibland skriver jag att jag har fullt upp idag men ville ändå höra hur det var med vederbörande. Det är så självklart för mig. Och visst låter det väl självklart när jag skriver det?

Mina vänner behöver inte må dåligt för att få sms från mig. Ibland skickar jag sms till mina vänner där jag skriver att jag är glad att de finns. Det behövs så lite för att göra någons dag. Ibland behöver man få något spontant. Varför inte slösa på tankar och ge energi? Tänk om kompisen vaknar och tänker att det är en seg dag men ändå så det går att ta sig igenom dagen. Hon eller han gör allt som vanligt, klistrar på ett leende och tänker inte mer på det. Kanske gör ditt sms att dagen inte blir "en i mängden", kanske får sms:et din vän att sluta klistra på leendet och istället le från hjärtat?

Det är det lilla som betyder så mycket. Ett hjärta på msn. Ett sms. Ett kort telefonsamtal. En kram. De små sakerna. Tänk på det!