Jag tror på den goda människan.

Idag tänkte jag köpa färg till mitt bord jag håller på och fixar (ett projekt jag kanske inte berättat så mycket om?). Tyvärr var det stängt idag så jag åkte till affären i onödan? Tog en promenad med Tessis i Slottsskogen istället. En timme blev det och det var riktigt skönt och välbehövt! Sen åkte vi hem. Jag tänkte gå och handla mat därefter men hittade inte min plånbok i fickan den brukar vara i. Panik. Jag gick hem och kollade hemma. Inget. Gick till spårvagnen och tänkte att jag får åka tillbaka samma väg och kolla. Hålla tummarna för att det finns goda människor. Arg på mig själv sprang jag till vagnen och gick av vid Slottsskogen för att gå "bakvägen". Väl där känner jag plånboken i fickan. Om jag var arg på mig själv innan ska vi inte diskutera hur arg jag var på mig själv vid detta tillfälle. Så jag fick åka och handla tillslut. Jag storhandlade. Väl hemma ställde jag igång med ett rejält storkok. Nu har jag köttfärssås för en vecka och likaså korvgryta. Färdigrullade köttbullar som bara är att steka. Gött!

På vägen hem fick jag stanna var tionde meter för att kassarna var så tunga. Sista biten tänkte jag på en kvinna i huset brevid som bar massa kassar strax innan jul. Jag tyckte så synd om henne så jag hjälpte henne att bära kassarna, trots att jag hade bråttom. Jag hoppades att jag skulle få samma bemötande av någon vänlig själ för jag hade riktigt ont i händerna och var extremt trött. Och plötsligt erbjuder sig en man att köra sista biten. Förstå hur glad jag var?

Väl hemma plockade jag upp mina varor, 3,4kg köttfärs, två falukorvs...vad det nu heter när de är typ runda? En bricka med korv, mjölk, grädde, grönsaker osv osv. Mest glad är jag över att ha hittat mitt favortbröd: GI-ruta. Det är otroligt sällan jag hittar det så jag köpte upp hela sortimentet. Tre paket fanns det kvar så tro inte mitt hem är fyllt med GI-rutor nu. Haha.

Nej, kort och gott: Det finns otroligt bra folk i världen och kanske är det så att man bara upptäcker det om man tror på det?

 

Anna

7 februari 2011 20:35

Visst är det härligt när någon vänlig själ ger en tillbaka tron på människan?
Jättebra med storkok, det gör jag också ibland, när jag orkar..
Kramar

http://kavril.bloggplatsen.se

Dream Maddo

8 februari 2011 23:01

Jaa verkligen! Det betydde massor för jag har ont i kroppen efter den dagen! Känns som om jag förstår hur du känner dig! ;) Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    2:a april 2012 Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...

Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...

Bloggar inte här för närvarande.

En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...

Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...