Dags att damma av?

Jag vet att jag har kommentarer att svara på. Jag vet. Jag vet att jag har annat att göra än sitta vid datorn. Jag vet. Jag vet också att man fokuserar på vad man vill här i livet. Jag vet. Jag vet att jag har makten att bestämma över hur jag uppfattar och upplever mina dagar. Jag vet. Men om jag nu känner att uppdraget är för stort? Att jag inte hanterar mina dagar. Mina känslor. Att jag känner kaos, även om jag vill reda ut det. Om jag känner att det blir kaos så snabbt igen när jag försöker reda ut mitt kaos? Om jag inser att självförtroende har jag, jag kan ta för mig, jag flyttar om jag vill och allt vad självförtroende tillhör...men självkänslan är i botten? Om jag inser det...har jag då insett grunden till mitt kaos? Vart börjar jag? För jag kan inte göra allt samtidigt? Och hur får jag förändringen att bli långsiktig? Hur lär jag mig att må bra? Att se det som är bra? Jag lever på gamla meriter. På den tiden jag både vågade och ville ha det enkelt i livet. Någonstans blev livet kompicerat. Men att bli sjuk, inte kunna prata och få en jobbig uppstart i skolan har knäckt mig. Det hade aldrig knäckt mig innan. Aldrig. Men nu gör det faktiskt det. Knäcker mig. Jag vill bara ligga ner och gråta. Men mest av allt vill jag finna tillbaka till det som gjorde mig glad.

Jag vill ha vänner över på besök igen, dricka te och snacka skit. Se en onödig film eller spela ett spel. Jag vill komma över till vännerna för att göra samma sak. Spela spel, prata skit, dricka te och bara vara.

Det är inte pengar och saker jag vill ha när jag önskar. Jag vill ha mina vänner. Inte det där planerade livet jag haft emellanåt när vännerna avlöser varandra. Nej, jag vill ha sådär som det var när jag bodde själv. Folk kom över och det gjorde ingenting att någon annan redan var där. Vi hade trevligt ändå. För mina vänner har alltid fungerat ihop. Även om de inte valt att umgås privat så har de alltid kunnat umgås hos mig. De har skrattat. Pratat. Och bjudit på sig själva.

Nu längtar jag efter att bli frisk, men tills dess önskar jag något som känns meningsfullt. Jag läser en bok "Mia Törnblom - Så dumt!" och det är verkligen skönt. Det är att släppa omgivningen. Jag borde läsa mer. Böcker har jag ju alltid tyckt om. Skolan förstörde det lite. Inte skolan i sig. Utan tvånget att läsa. Jag älskar att läsa. Fly in en stund i mina drömmar, tankar och allt som hör till. När blev jag så kräsen om vad jag läser? Bara jag läser är det väl bra egentligen? Dags att damma av bibliotekskortet?

 

Zandra

28 januari 2011 15:08

Ja jag litar på att du klarar att ta hand om dig själv ;) Och känna själv vad som är bäst för dig. Hoppas du blir frisk snart! då ska du se att det känns bättre.
Men vad jobbigt det där med CSN :/ Man har ju inte direkt någon buffert som student.

Försök att bara ta hand om dig själv tills du blir frisk. Sen tycker jag du ska åka hem till dina vänner, vänner är alltid bra för välmåendet! Eller bjuda hem dem till dig? Ibland måste man själv ta initiativet för att något ska bli av.

http://drak.bloggagratis.se

 

Zandra

28 januari 2011 15:21

Vad tråkigt att det blev inställt :/ du kanske har någon annan vän som kan komma över istället? Någon annan som också känner sig lite ensam och i behov av sällskap :)

Vad bra, då klarar du dig i alla fall!
Jag la undan lite från min sista lön jag fick, och har kunnat spara lite julklappspengar, men utöver det finns det ingen möjlighet för mig att spara. Med två hyror och fasligt mycket tågpendlande går jag så gott som alltid plus minus 0 innan "löning".
Och jag lägger hellre pengarna på att kunna åka hem till min sambo på helgerna än att lägga undan dem. Så det är helt självvalt :)

http://drak.bloggagratis.se

 

Anna

28 januari 2011 17:41

Det är ju en bra början att vara medveten om vad man gör för "fel". Du klarar detta min vän!! Du är stark!! Du är bäst!! Kram <3

http://kavril.bloggplatsen.se

Dream Maddo

31 januari 2011 11:59

Du är ett sådant bra stöd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...

Bloggar inte här för närvarande.

En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...

Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...

Idag har jag återlämnat maskinen vi hyrde för gårdagens renovering hos svärmor. Jag har också satt upp julbelysningen på balkongen. Nu är jag helt slut. Detta är mer än jag gjort de senaste dagarna. Kanske vänder livet nu? Det finns planer på att han...