Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Tessan går inte kvar på dagiset längre. Efter en liten dust kom jag fram till beslutet att inte ha kvar henne där. Personalen var otroligt kompetenta och duktiga med hundarna, det vill jag inte smyga under mattan med. Däremot känner jag mig missnöjd med det bemötande jag fick tidigare i veckan. Jag anser att det tillhör att kunna bemöta ägarna på ett bra och respektfullt sätt. Kanske tillhör det inte vanligheterna men jag accepterade inte läget som var. Självklart finns en lång historia bakom detta men jag vill inte utlämna den. De närmaste vet och de i min omgivning vet. Nu blir det till att pussla tider men den största fördelen är att jag nu kommer ta mig mer tid till Tessan och få mer tid över för henne eftersom jag inte behöver jobba så mycket för att ha råd. Det om något ger mer tid till Tessan.

I övrigt har jag gått och blivit kär och kärleken är besvarad. Jag njuter av denna känslan för det är inte varje dag man har den. Jag vet att många av er förstått detta och att ni som har mig på FB vet om det redan eftersom jag gick ut med det där för någon dag sen. Andra har nog listat ut det och de jag pratar med är nog trötta på pojkens namn. Men jag kan inte få nog av namnet och nämner det flera gånger om dagen. Det ligger fint på tungan. Jag gillar namnet. Jag gillar honom och jag vet samt känner att han gillar mig. Kanske förstår ni nu varför mitt bloggande legat nere en del den sista månaden..?