Vart är tårarna när man behöver dem?

Jag vill inte påstå att jag tappat lusten att leva för jag vill leva ett härligt och fint liv med mycket kärlek. Men jag har stängt av. Det har hänt lite grejjor på sistonde och strax efter Ölands-resan gick det överstyr och jag blev kalasdålig. Psykiskt. Jag tystnade totalt, liksom jag brukade göra förr. Sen dess mår jag inte helt bra. Jag mår rent utsagt skit. Jag ler, skrattar, går ut med Tessan, jobbar och utför handarbete och emellanåt mår jag riktigt bra. Däremot har jag en konstant klump i magen. I slutet av varje dag vill jag bara gråta men jag vill gråta så mycket att jag inte kan gråta. Något som i sin tur gör att jag mår ännu sämre och spänner mig och sen ska Tessan löpa och för er som inte vet hur en löptik är så finns bara ett ord: Förjävlig! Jag försöker verkligen se ljusglimtarna och att se dem är inga problem. Jag har bara ingen kontakt med mina känslor så jag känner inte glädjen. Jag känner mig handikappad utan känslor.

Positivt i livet

• Tessans tandfraktur gick på försäkringen (ett tag trodde jag knappt att jag  skulle få med mig Tessan hem från vet. men det gick bra)
• Jag har börjat handarbeta igen
• Jag har haft en vecka på världens bästa jobb
• Jag fick ha Tessan med på jobbet
• Det finns mat hemma
• Mitt rum är fint och relativt välstädat
• Om vi täcker för ingången till gamla arbetsrummet och det som en gång i tiden skulle bli Jennys rum men som just nu får agera förråd så är hela lägenheten ändå rätt okej och städad.
• Jag har underbara vänner som hjälper mig med allt möjligt - Ni är bäst, jag önskar att jag kunde ge tillbaka lika mycket kärlek som ni ger!!!
• Hunddagis har öppnat igen, det är enda stället som anser att Tessan är välbalanserad och det mår hon bra av.

Nu ska jag se om jag kan ordna lite i kaoset. Laga mat kanske är en bra idé? Denna vecka äter jag och Katarina rätt många mål ihop och det känns roligt! Inte allt för ofta det händer, tyvärr.

En till positiv sak: Under bloggskrivandet har jag fått gråta. I regel är tårarna något som behövs för att släppa på trycket i kroppen och komma tillbaka till känslorna.

 

Vivi

3 augusti 2010 11:32

Försök lägga så mycket energi du kan på dig själv, kan känna igen mig i en del av det du skriver och det är fruktansvärt att må så.
Tänker på dig och hoppas du snart hittar din "äkta" känslor igen, det var nog bra att du fick gråta lite för som du säger släpper det lite på trycket!
Många kramar

http://www.missvivis.se

 

Martin

3 augusti 2010 11:41

Hemskt jobbigt eller hur man ska säga... Tänker på dig. Och det kommer att bli bättre, säkert!

 

Maddo

3 augusti 2010 12:24

Martin: Tack, det värmer att höra!

http://blogg.dreammaddo.se

 

Vivi

3 augusti 2010 12:51

Tack! Jag gilalde den så nu får vi hoppas att den sitter bra också :)

Jag mår oförkämt bra, men det är väl inte så konstigt med tanke på bröllopet och allt.
Men jag minns som sagt hur det kan vara , det enda jag kan säga (även om jag själv avskydde när folk sa så) att det blir bättre.
Du kommer glida upp och ned men varje gång du trillar ned och tar dig en bit upp så blir du liiite starkare och lär dig ngt nytt om dig själv och nästan gång man trillar ned är det oftast pytte lite lättare att ta sig upp.
Senaste tiden har jag försökt tänka på att det är jag som styr mitt liv och mitt mående och den lilla känslan av kontroll det gav mig brukade underlätta.
Finns här och lyssnar om du behöver det.
Kramar

http://www.missvivis.se

 

marica

3 augusti 2010 17:36

Kram till dej min vän

http://maricaaberg.blogg.se

 

Teija

3 augusti 2010 21:37

Snart vänder det. Precis som Martin skriver, det gör det.
Skickar en stor och go kram till dig♥ finaste Maddo

http://varannandag.bloggplatsen.se

 

Sussi

4 augusti 2010 10:17

Det är hemskt när man hamnar i det där onda hjulet. Vad och än man gör så mår man inte bra. Rätt vare e så börjar du bara att känna glädje igen. Kroppen kanske behöver lite vara för sig självtid. Hoppas i alla fall på det..

Bamsekramar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

sara

4 augusti 2010 13:48

Jobbigt att läsa att du blivit sämre men jag blev glad att läsa att du grät när du skrev. Satt och tänkte att det brukar kännas något lite bättre när man gråtit iaf, och önskade att du kunde få göra det. Så det var skönt att läsa. Trist dock med klumpen i magen. Känslolöst är hemskt, har varit det under några timmar en gång för länge sedan och det kändes fruktansvärt. Jag var totalt likgiltig för allting då... Men du skriver att du känt så förut, och då lyckades du komma ifrån det. Så nu får du komma ifrån det igen! Du kan, men det är säkert mycket jobbigt. Du har iaf någon som behöver dig och älskar dig (även om hon löper), Tessan.
Kramar, hoppas du mår bättre snart!

http://smuppra.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggar inte här för närvarande.

En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...

Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...

Idag har jag återlämnat maskinen vi hyrde för gårdagens renovering hos svärmor. Jag har också satt upp julbelysningen på balkongen. Nu är jag helt slut. Detta är mer än jag gjort de senaste dagarna. Kanske vänder livet nu? Det finns planer på att han...

Blir renovering hos svärmor idag. Dagen är bättre än igår men dagarna är ändå jobbiga. Nästa vecka blir det ett steg i rätt riktning och sen är det bara vänta. Jag skriver i gåtor och jag är kass på att svara på kommentarer men så är livet just nu. N...