sara

18 juli 2010 10:09

:-( kram.
Är väl klart du vill ha den sortens kärlek också, det vill ju alla. Förstår att det kan vara jobbigt och förstår att kraven höjs. Det märks ju äldre man blir att man önskar högre krav. Vem begär av en 18 åring att den ska ha körkort? Som 28 åring däremot borde han nästan ha (iaf enligt en singelkompis). I vår ålder borde han inte bo hemma, ha hyfsad ekonomi och därförutom vara lite finare och lite bättre än tidigare pojkvänner, så man inte går ner sig...
Men du är iaf medveten om dina tankar och därmed kan du arbeta för att få bort en del av dem. Att ångra att man inte litade på någon måste vara väldigt jobbigt, men du kanske hade dina skäl?
Sedan har du lite fel inställning när du skriver "esto svårare blir det att bli ett ex". Visst förstår jag din poäng, men du strävar väl ändå inte efter att ha någon för ett tag och sedan bryta upp? Målet är väl att hitta Honom som du vill ha länge länge hos dig?
Hoppas denna dag känns mycket bättre än igår, kram igen.

sara

18 juli 2010 13:19

Bra att du känner dig bättre idag :-) Min gårdag var rätt kass också, men ville inte skriva om det på bloggen. Idag är mycket bättre än så länge...

Jo resan var bra. Var lite beredd på hur det skulle bli, även om det är klart att det blir annorlunda när man ser det med egna ögon. Men vi visste att det var en kort tid vi skulle befinna oss där så fick göra det bästa av situationen och försöka ha roligt ändå. Är väldigt nöjd med resan.

Jo du har nog en del att ta igen, men ta det när du orkar. Njut av sista semesterdagen nu!
Kramar

Rulle

18 juli 2010 17:23

Hej solstråle, long time no see.. du är sååå mycket bättre på att hålla bloggen igång än vad jag är.. av det jag läser så är det sådär.. men du kämpar som vanligt vidare... har inget uppmuntrande att säga utan att det ska låta klyché.. i alla fall förlitar jag mig på dig och din styrka sen får det brinna... Kraaam

Anna

19 juli 2010 00:36

Men! Kramar!! Kramar igen!! Gumman då!!! Kramar igen.

marica

19 juli 2010 20:48

Jag förstår precis vad du menar! Nu 9 år senare sitter jag här med tre barn och man så jag lovar att den dagen då du minst anar det så kommer det rätte svävandes! Jag ville oxå ha en kille som brydde sig om o älskade mej för den jag är... och tack vare mina vänner fann jag honom eller han mej kan man säga ;) Jag var inte så mottaglig då men han gav inte upp o det är jag glad för!
Kram till dej!!!