Jag vet inte hur många gånger jag skrivit inlägg som inte publicerats. För jag vill inte lämna ut personer hur mycket som helst. Särskilt inte när jag är irriterad. För mig räcker det att få skriva av mig. I höstas tog jag ett avbrott från facebook  och det var välbehövt. Sen höll jag mig till att inte ha den där pressade facebook-attityden. Nu är jag där igen. Jag läser vad folk skriver. Irriterar mig över att folk ens orkar bry sig om huruvida folk går till modellab eller ej och alla de där jävla grupperna som finns ska vi inte tala om. Oj, nu blev någon i min omgivning singel. Och en annan hittade en partner. Allt vi gör och tänker har blivit offentligt och jag tror inte jag trivs i den rollen.

Ja, jag bloggar. Om mitt liv. Det får även mig att tänka efter. Vad bloggar jag om? Varför bloggar jag? Vad gör jag på internet om jag inte bloggar? Varför ska jag sitta på internet? Jaa, jag inser att bloggen är en mötesplats liksom en plats att ventilera. Samtidigt har jag ett behov av att vara lite anonym. Den sista tiden har jag inte bloggat varje dag. Jag har minimerat det som varit privat och jag har insett att folk kan känna igen sig även om jag inte skriver om dem. Främst vänner.

Jag ser det som en fördel att kunna tilltala så många olika människor med endast ord. Det är helt fantastiskt hur mycket ord kan påverka. Men jag funderar på om det är värt det. Tänk om jag sårar personer på samma sätt som jag ser händer på facebook?

Ibland är det skönt att träffa folk som inte läser min blogg. Då kan jag berätta saker utan att de har läst det. För mina vänner träffar jag ju inte varje dag och om de då läser min blogg varje dag är det ju jag som går miste om deras liv. Men alla vänner visar det på olika sätt. Vissa läser men vill ändå höra. Jag har själv svårt att finna en balans och överväger återigen att lägga ner bloggandet. Tio år i bloggvärlden, kanske räcker det?

 

sara

12 maj 2010 18:52

Aw.. förstår och respekterar dina tankegångar, men jag vill att du stannar- så klart!

http://smuppra.blogg.se

 

Sussi

13 maj 2010 08:48

Tio år är en lång tid men frågan är.. tycker du fortfarande det är kul?
För min del är bloggen väldigt bra för jag älskar att skriva. Även om jag håller mig ganska privat och utelämnar mycket kan man skriva vad som faller en in. För tillfället känner inte jag någon känsla av att jag vill lägga av men jag har ju bara bloggat lite över ett år än.

Nej tyvärr så såg jag inte någon äkta vara på City Gross. Det var så stort så man hann inte titta in allt på en gång. Nästa gång tar jag med mig sambon och då ska vi titta efter det lite mer..

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

Martin

13 maj 2010 14:00

Du ska göra som du känner... jag tycker det skulle vara jobbigt att känna att man måste uppdatera för ofta, men din är iaf intressant och bra:)

 

Maddo

13 maj 2010 19:30

Martin: Aaw, tack! Å ena sidan älskar jag att få skriva av mig men å andra sidan gillar jag att ha lite nyheter att berätta för mina vänner.. Javisst kan man skriva anonymt eller på annat sätt än bloggandet men jag gillar att ha det samlat! Dilemma!

http://blogg.dreammaddo.se

 

Martin

13 maj 2010 20:46

Det är ett dilemma! jag håller med, jag kan tänka mig att om man nu har en blogg som många läser och man skriver på ofta så får man en sorts krav eller förväntan att fylla den med nyheter och intressanta saker. Intressant ska det kanske vara men det behöver egentligen inte vara så pinnfärskt, kanske

 

Maddo

14 maj 2010 07:32

Martin: Det var mycket kloka ord! Och jaa, man känner press men samtidigt uppmuntran.

http://blogg.dreammaddo.se

 

Vivi

14 maj 2010 08:14

Tack för dina goa kommentarer *kram*
Skulle vara tråkigt att itne kunna läsa din blogg längre :( samtidigt förstår jag dig faktiskt.
Min syster tex läser min blogg och det kan vara oerhört irriterande när hon HELA tiden säger "det har jag redan läst, det vet jag redan" osv osv.
Jag har gärna bloggvännerna, men ibland ångrar jag att det finns vänner & släkt som känner till min blogg.
Hoppas iaf att du orkar stanna kvar ett tag :)

http://www.missvivis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var barnfria och åkte vattenrutschkana. I sista åket svängde det så att jag fick världens nackspärr. Ont ont ont. ...

..som barn kanske bör ha det? Vi har ett barn som fyller tre snart. Fortfarande sockerfri. Det finns en önskan om en tårta som är blå med blåbär inför kalaset. Jag håller på att kämpa mig till ett recept på tårtbotten utan socker. Jag återkommer m...

http://made.shapemeup.se/2012/03/28/fridas-halsobrod/ Inspiration från detta recept så bakade jag ett bröd på kvarg som höll på att passera datum. Mitt i min detox. Grannen godkände brödet! Imorgon blir det städning och fixa. Sista dagen på det...

Ikväll var det utgång. Urringning och alkohol. Så är mammorna till mina jobb-barn ute! Gah. Har iaf haft kul. ...

Vi har fått en förskoleplats till stora i augusti. Jag blir alltså hemma med båda barnen tills dess. Snart kommer värmen och alla barnfamiljer börjar ta sig ut. Mycket trevligt ska det bli. Tills dess umgås jag med mammor och promenerar och försöker ...