Direktlänk till inlägg 24 mars 2010
Jag har drömmar. Visioner. Önskningar. Jag önskar att jag en dag ska bli förälder. Till denna önskan hör att jag faktiskt vill ha en partner framöver. Jag trivs som singel, det gör jag verkligen. Men när man inser att gamla klasskompisar börjat skaffa barn och jag står här som singel känner jag att jag inte kommit någon vart. Det faktum att jag visst kommit långt i livet och i många fall längre än mina gamla klasskompisar är inget jag riktigt kan se. Just nu ser jag de där som har ett fast jobb på någon kommunal arbetsplats, som har sin partner och barn. Egen lägenhet och uteplats. Ja, visst verkar det väl idylliskt?
Många gånger har jag gått i klasser med en idyllisk familjesituation. Jag misstänker att det inte alltid är guld och gröna ängar men det är så de får det att framstå. Något som präglat mig. Man pratar inte om hur man mår, det är tabu.
Jag har erfarenheter som jag är glad över att ha men jag har fortfarande demoner att arbeta med. Kommer jag någonsin känna mig smal? Kommer jag någonsin kunna älska utan rädsla? Kommer jag kunna tillåta mig att bli älskad igen och hur gör man det? Jag vill inte ha första bästa. Jag vill ha någon som vill ha mig. Som ser till att skaffa mitt nummer för att denne VILL ha kontakt med mig. Jag vill ha en partner som verkligen visar att den vill. Ingen som är allergisk mot hund för Tessan stannar med mig! Alltid.
Idag känner jag att jag önskar mer än jag har. Jag fick kontakt med en gammal klasskompis och han tyckte att jag gått och blivit... het. Ja, det var ju trevligt. Dåligt självförtroende, en spräckt självkänsla och hårt arbete är det som krävts för att jag ska komma hit. För visst är det väl så att utsidan spelar roll? Varför skulle det annars vara så att det första man frågar efter är en ny bild på personen?
Ständigt försöker jag se till individen men jag kan inte påstå att jag vänder mig om på stan och säger "oj, så trevlig han såg ut!" för det blir snarare "oooh, spana in den rumpan!!!" för att sedan klaga över alla killar som spanar in min häck och mina bröst. Det är väl ändå så det ska vara...?
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...
Idag har jag återlämnat maskinen vi hyrde för gårdagens renovering hos svärmor. Jag har också satt upp julbelysningen på balkongen. Nu är jag helt slut. Detta är mer än jag gjort de senaste dagarna. Kanske vänder livet nu? Det finns planer på att han...
Blir renovering hos svärmor idag. Dagen är bättre än igår men dagarna är ändå jobbiga. Nästa vecka blir det ett steg i rätt riktning och sen är det bara vänta. Jag skriver i gåtor och jag är kass på att svara på kommentarer men så är livet just nu. N...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
