Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Idag var det dubbelpass. Först ett 30-min coreboll. Oj, så jag har saknat coreboll upptäckte jag. I coreboll har du en pilatesboll, du tränar mycket bålstabilitet och himlarns vad skoj det är (Åtminstonde när Sandra faller av bollen, hihi).

Därefter blev det ett AfroPowerDance. Så skönt att få släppa loss! Det gick lite stelare än vanligt kände jag men det var skönt att få släppa på kontrollen en stund. Ingen skola. Ingen hund. Ingen annan än jag själv.

Därefter var det bara hoppa upp på cykeln för att bege sig hem. På förmiddagen cyklade jag massor med Tessan. Så på tal om Tessan har hon spytt igen. Så tröttsamt. Men nu tog jag mig mod att ringa till min bloggvän och mitt hundstöd Anna. Hon lugnade mig och gav lite tips. Sen pratade vi massor. Det var länge sen jag kände att det fanns en ny själ som var så trevlig. Mycket glad att jag tog initiativ till samtalet!

Men jag misstänker att ni vill veta hur det gick på jobbet? Det gick bra. Lite rörigt när man inte har koll på skolan i de åldrarna men man kommer nog ikapp. Eftersom vissa saker är så självklara för mig känns det lite konstigt ibland att börja från början. Men det kändes bra. Skönt att ha ett jobb nära (tar max 15 minuter att gå) och som ger bra betalt, inte är så länge osv. osv.

Nu sover Tessan, jag ska gott ta och göra detsamma. Det har varit en händelserik dag. Men jag bjuder på lite bilder från idag:

Jag i mina fina träningskläder á Nike.

Fysikenbyxor och myströjjan på innan cykelturen till gymmet.

Soppa, denna enkla maträtt är så underskattad! Egentligen kan man ha ungefär vad som helst i en soppa men jag kom över ett kilo kålrot och sen rotade jag i skåpen för att se vad jag hade. Resultatet? Slående gott! Hur jag gjorde? Först och främst använder jag i regel alltid wookpannan när jag gör soppa.

• Lök
• Kålrot
• Potatis
• Morötter
• Röda linser
• Bönor (valfritt vilka)
• Creme fraiche

Övrigt: Lagerblad, svartpeppar, soja, ingefära, kryddor efter smak.

Gör såhär:

Skala och dela löken (personligen gillar jag lite större bitar lök i soppan så jag delar på mitten och skivar den sedan). Bryn löken i en panna (i mitt fall blir det därför en wookpanna), den ska bli mjuk. Skala och tärna valfri mängd kålrot och potatis samt skiva morötterna. Häll på vatten i soppan, lägg i linser, potatis och kålrot. Låt koka upp. Lägg i lagerblad, pepparkorn, ingefära, salt och övriga kryddor efter smak. Tillsätt även bönorna. När potatisen, kålroten och morötterna börjar bli mjuka kan du slå på creme fraiche, lägg till lite soja. Smaka av.

Smaklig måltid!

Jag har drömmar. Visioner. Önskningar. Jag önskar att jag en dag ska bli förälder. Till denna önskan hör att jag faktiskt vill ha en partner framöver. Jag trivs som singel, det gör jag verkligen. Men när man inser att gamla klasskompisar börjat skaffa barn och jag står här som singel känner jag att jag inte kommit någon vart. Det faktum att jag visst kommit långt i livet och i många fall längre än mina gamla klasskompisar är inget jag riktigt kan se. Just nu ser jag de där som har ett fast jobb på någon kommunal arbetsplats, som har sin partner och barn. Egen lägenhet och uteplats. Ja, visst verkar det väl idylliskt?

Många gånger har jag gått i klasser med en idyllisk familjesituation. Jag misstänker att det inte alltid är guld och gröna ängar men det är så de får det att framstå. Något som präglat mig. Man pratar inte om hur man mår, det är tabu.

Jag har erfarenheter som jag är glad över att ha men jag har fortfarande demoner att arbeta med. Kommer jag någonsin känna mig smal? Kommer jag någonsin kunna älska utan rädsla? Kommer jag kunna tillåta mig att bli älskad igen och hur gör man det? Jag vill inte ha första bästa. Jag vill ha någon som vill ha mig. Som ser till att skaffa mitt nummer för att denne VILL ha kontakt med mig. Jag vill ha en partner som verkligen visar att den vill. Ingen som är allergisk mot hund för Tessan stannar med mig! Alltid.

Idag känner jag att jag önskar mer än jag har. Jag fick kontakt med en gammal klasskompis och han tyckte att jag gått och  blivit... het. Ja, det var ju trevligt. Dåligt självförtroende, en spräckt självkänsla och hårt arbete är det som krävts för att jag ska komma hit. För visst är det väl så att utsidan spelar roll? Varför skulle det annars vara så att det första man frågar efter är en ny bild på personen?

Ständigt försöker jag se till individen men jag kan inte påstå att jag vänder mig om på stan och säger "oj, så trevlig han såg ut!" för det blir snarare "oooh, spana in den rumpan!!!" för att sedan klaga över alla killar som spanar in min häck och mina bröst. Det är väl ändå så det ska vara...?