Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Jag vill bara gråta. Kroppen känns överkörd och mitt huvud känns som mos. Jag har millioner tankar i huvudet men inget känns särskilt klart. Jag är otroligt less på att må dåligt men samtidigt vill jag inte tillåta mig må dåligt för då känns det som om jag låter känslan ta överhanden. Jag har bra ting i livet, jag känner dem bara inte. Jag har många gånger  funderat på att gå till doktorn för att låta dem avgöra vad det är som är fel i huvuder på mig eftersom jag inte kan njuta av det som ser bra ut från mina ögon sett. Sen inser jag att jag inte kan förklara för läkare hur jag mår för jag förskönar alltid. Det är bra, jag levet, det rullar... Alla har vi väl använt ursäkterna?

Jag önskar mig en god natts sömn utan avbrott. Är det för mycket begärt?

I övrigt har dagen varit bra. Träffade Söt på förmiddagen och därefter Kickan. Skolan blev däremot lidande. Imorgon ska de fixa golvet i arbetsrummet så jag har fått kånka ut mitt skrivbord som inte är delbart på något enkelt vis, tömma en stor hylla och flytta in båda hyllorna på toaletten. Misstänker att maskinen som ska in inte är av size liten så imorgon får jag försöka ta ut hallmöbeln från hallen också. Önska mig lycka till i jakten på sömnen nu...

och... ja, självklart ligger det annat än bara det bakom att jag  mår som jag gör.