Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Vad är egentligen hälsa var den första fråga vi fick på min kurs (Hälsa, kost och fysisk aktivitet). Ja, vad är egentligen hälsa? Hur främjar man denna? Enligt WHO är det "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej blott frånvaron av sjukdom och välbefinnande" (WHO 1946). Min tolkning är att vi alltså aldrig kan ha en fullständig hälsa?

Det var inte vad jag ville komma fram till. När jag sökte kursen sa jag direkt: Oh, detta är något för mig. Undrar om de har något med e-tillsatser eller bara utgår från Livsmedelsverket? Jag är, som många läsare vet, väldigt kritisk till Livsmedelsverket och det tåls att säga igen. Likväl är jag kritisk till alla dieter. Jag anser att man ska äta det man mår bra av.

Självklart handlar det om att finna en balans. Den där Kernell förföljer oss genom livet och jag får nog acceptera det. Undrar om jag borde skaffa "att finna balanser" och få den signerad? Jag lånade böcker första terminen. Skämt å sido. Kroppsligt sett behöver vi olika vitaminer, mineraler och sånt i kroppen. Det är inte socker i sig som är farligt utan mängden. En metafor blir: ett glas vin till maten då och då är inte alkoholism.

I perioder gynnar jag min pykiska hälsa. Jag äter godis, dricker alkohol och trycker i mig skräpmat med mängder av e-tillsatser. Det kan handla om att få till den sociala hälsan också. Det kan vara socialt att äta en bakpotatis på ett cafe där röran inte alls anses vara nyttig eller en bulle/kaka/bakelse. Ibland köper jag färdiga röror i affären. Inte för att de är godare än de jag gör hemma utan för att gynna mitt sociala liv. Mina vänner håller inte helt med mig när det kommer till matlagning. Matlagning är för mig något intimt och socialt medan det för vissa av mina vänner bara är nödvändigt ont.

Sen tränar jag för att må fysiskt bra. Jag promenerar dagligen för att må fysiskt bra men också för att må psykiskt bra (en stund för mig själv och tid för att få frisk luft). Ibland promenerar jag för att må socialt bra också. Det finns många olika tolkningar på det man gör dagligen. Jag hatar att springa (det trodde ni inte!) så drar du ut mig på löpträning kan jag med en gång säga att det inte är hälsa för mig. Jag har träffat folk som inte vill vara utan löpträning, de mår inte bra då. Fine, bara de inte tvingar med mig! Löpträning får jag ändå två gånger per år numera (när Tessan löper, haha).

Det finns alltså olika definitioner av begreppet hälsa och WHO belyser att det finns olika "kategorier" av hälsa (psykiskt, fysiskt och socialt). Om jag äter en pizza är det bra för mitt psykiska välbefinnande. Vår lärare sa en bra sak (främst riktad till de där extremisterna i klassen som aldrig tillåter sig äta något onyttigt) vilket jag inte kan annat än hålla med om:

"Att äta cupcakes är hälsa!"

Igår var jag effektiv. Jag bestämde mig för att ha en Maddo-dag. En tanke jag haft om söndagarna redan från början men aldrig riktigt tagit tag i. Kanske var det en gräns jag sprängde igår?

Jag sökte sommarkurser helt utan att någon puchade på mig. Jag är lite stolt över mig själv. Kollade även på sommarjobb. Jag sökte ett sommarjobb och sparade några jobb som jag ska kolla vidare på.

Idag bär det av till Stenungsund för att äta lunch med Gammelsmurfen. Det var länge sen vi sågs nu. Vi har sällan tid att tjöta eller chatta heller så det ska bli skojjigt att ses igen. Lite nervöst att åka så långt bort. Men på ett positivt sätt.

Försöker peppa mig själv att komma ut på morgonpromenad med Tessan. Det var inte lätt att komma upp i morse så jag tog en Maddo-morgon med ett bad där jag skrubbade kroppen. Siktar på en 40-minuterspromenad idag.

Jag vet att många funderar över sina bloggar och existensen av dessa. Jag måste erkänna att jag själv funderar på varför jag bloggar. Det har nästan blivit mer av en vana än av nöje numera. Mitt första blogginlägg skrev jag den 5:e juli 2000. Snart är det tio år sedan. Kanske är det dags att se över anledningen till bloggandet? Jag älskar att skriva men bloggandet har blivit mer än bara skrift den sista tiden. Det är en social grej. Man kommenterar, får kommentarer och allmänt lever på bloggen. Jag älskar det samtidigt som jag hatar det.

Kanske är det dags att lägga undan

datorn och satsa på det verkliga livet?