Jag måste dra mitt strå i stacken för jag vill då inte att mitt kött ska limmas! Jag vill kunna köpa en naturlig råvara. Kött ska vara kött. Visst ska limmet deklareras - enligt EU och krögare får inte använda det. Krögare använder det redan och på förpackningen till limmet står en fin triangel i rött. Inte farligt? Kan orsaka andningsbesvär för de som arbetar med det. Jag skrivet helt enkelt upp mig på motståndslistan.

För en gångs skull kan jag tycka om åsikterna Marie-Louise Danielsson-Tham står för. Hon är nämligen emot köttlimmet! Axfood nobbar köttlimmet. Även Socialdemokraterna och Miljöpartiet ställer sig emot köttlimmet. Kan någon förklara för mig varför Danmark är det enda landet som röstar emot detta beslut? Misstänker att piratpartiet la ner sin röst i den EU-omröstningen. Men tack för att de står på sig med piratkopieringen, jättebra. Det känns lika viktigt som min kost - inte.

För att göra din röst hörd gå in här: Namninsamling mot köttlim

Jag har gått och blivit en sockerpundare. Äter godis varje dag och idag har jag försökt motstå frestelsen men det är nästan så man får abstinenser! Även om jag mår illa av godis numera... Så kom Kickan och gav som förslag att ha sockerfri månad i mars. Inget jag säger emot. Stöd kan behövas! Så mycket jag sockerpundar just nu i alla fall...

Jag vet inte riktigt vad det är med mig riktigt. Humöret är inte direkt på topp hur mycket jag än försöker intala mig att det finns bra saker. Och det finns bra saker. Jag har slutat på jobb 3, de hade hittat en ersättare tydligen. Kort varsel. Jag tänkte att jag borde ju kunna sova bra natten till idag då.. icke.

För att ni ska få lite bakgrund då. När jag hade alla jobb, skola och Tessan började jag sova dåligt igen. Oroligt. Vaknade mitt i natten, kunde inte somna om. Tydliga tecken på stress. Sen kom dagen då jag bröt ihop, i torsdags. Natten till fredag blev jag dundersjuk (troligtvis stress) och nätterna har gått till att vakna för att snyta sig. Jag börjar helt allvarligt bli bättre och behöver inte snyta mig lika ofta längre. Jag borde alltså kunna sova en hel natt. Men icke. Jag vaknade två gånger inatt. Jag behöver sova om nätterna så jag skulle inte tacka nej till sömn. Därför är det ett stort övervägande om jag ska försöka sova naturligt inatt också eller om jag ska ta en stilnoct?

Det känns i kroppen att man inte är helt hundra med sömnen. Jag är slut. Men för att avsluta med något positivt: Det är nytapetserat och målat i lägenheten!

Idag begav jag mig till Vara... nej, vi började med en träff på centralstationen, jag och Alexander. Vi tog oss till en liten håla. Denna håla bor Sandra i. Därifrån åkte vi bil till Vara. Eller, vänta nu. Förbi Max hamburgerbar för att äta också. Haha. Sen var vi på hälsoäventyret och det var väl intressant på sitt sätt. Därefter begav vi oss tillbaka till den lilla hålan som Sandra fått för sig att flytta till. Där fick vi stå och vänta på bussen. Nu har ni fått den praktiska biten. Nu ska jag berätta det jag egentligen minns!

Alexander är mongo. Jag är mongo. Sandra är mongo. Vi har riktigt skoj tillsammans. Man ska titta på vägen när man kör. Skratt kan orsaka tårar. Sandra hatar vägarbetare (hennes pojkvän är en?). Och hittar man inte ett körkort i cornflakespaketet kan man ju köra upp i Umeå! Betsy rimmar på nasty och Sandra rimmar på kissa.

Ja, det blev en himla massa internhumor. Vi har haft jäkligt skoj på vägen till och från Vara. Undrar hur lång tid det tar att bli av med sockret från kroppen? Redan på väg till Sandra började jag och Alexander trycka i oss godis och det blev bara värre ju längre dagen gick. Rusta åkte vi förbi också. Köpte Tupla såklart! Fler såna här turer skulle jag inte tacka nej till. Fy farao vad skoj jag har haft!

Jo, förresten! Alexander som är typ den snyggaste killen i klassen (snällt av mig att inte berätta det face to face utan låta honom läsa det i bloggen!) tycker att jag ser bra ut. Nice va?

Jag inser själv att inlägget inte riktigt är lätt att hänga med i, men sånt är livet! Jag orkar inte heller riktigt svara på kommentarer. Är helt slut efter dagen.

Nu ska jag iväg till Vara. Det blev inget hejdå till Tessan idag och det kanske är lika bra det. Hundvakten kom när jag stod i duschen. Jag saknar henne redan. Nej, det är en hel omläggning av mitt liv sen Tessan kom. Det blir mer likt livet jag hade när jag hade studieuppehåll. Ta tid för dig själv blir mitt motto. Det är ett bra motto. Jag gillar det. För jag vet att om jag tar tid till Tessan får jag tid för mig själv och får jag tid för mig själv så mår jag bra. En person som mår bra utstrålar energi, glädje och trygghet. Det tror jag är grunden till bra relationer. Jag har helt "enkelt" börjat inse vilka vänner man har. Vilka som hör av sig när det duger och vilka som faktiskt hör av sig för att de tycker om att umgås. Så har jag också fått sålla bland mina vänner. Vilka hör jag av mig för att jag känner att jag måste höra av  mig till dem? Vilka vill jag prata med? Vilka tar energi från mig och vad prioriterar jag i relationer?

Jag kan inte träffa alla mina vänner varje vecka/dag/månad men riktiga vänner finns kvar. Vissa träffar jag bara en gång per år. Den gången har vi trevligt. Vissa träffar jag en gång i veckan och ibland varierar det. Och vet ni vad? Det gör absolut ingenting! De betyder lika mycket ändå.

Vi ses inte varje dag men vi är vänner likt förbannat!

Vänskap är värna om och bry sig om varandra,

i en vän finner man stöd, puch och kärlek i.

Det känner jag hos mina vänner.

Jag vet att det är mycket jobb med Tessan. Att hon kräver ett aktivt liv. Jag vet också att det är frustrerande vissa dagar men jag vill inte vara utan henne. Hon är min älskade vovve. Just nu ligger hon i sin säng (som för tillfället är i mitt sovrum) och drömmer. Jag tror hon mår bra här också. Kärlek. Imorgon är det hundvakt igen så jag får helt enkelt passa på att njuta de få timmarna som är kvar.

Kom hem från skolan idag. Ingen som hälsade på mig. Inte en endaste människa eller hund. Tomt. Tyst. Ensamt. Det var skönt i fem minuter. Jag tror jag gillar att vara med och umgås med Tessan. Min bebis. Målningen och tapetseringen tar två-tre dagar och under den tiden sover Katarina i vardagsrummet. Katarinas föräldrar tar snällt nog hand om Tessan idag och imorgon. På onsdag är jag hemma så det ska fungera. Ska träffa Pernilla en stund på onsdag också.

Jag är rätt less på att vara sjuk nu. Jag behöver inte snyta mig stup i kvarten längre men jag måste snyta mig. Och det känns att jag har en hals. Segt.

Nej, fy... jag måste hitta på något att göra. Jag saknar Tessan. Det konstiga är att jag träffade henne för bara några timmar sen och hon sov i mitt rum inatt så jag borde inte ha sådan abstinens... Men det har jag!

Uhm, jag är rätt trött. Ändå har jag knappt gjort något. Jag tog mig ett välförtjänt bad idag. Skönt skönt. Imorgon ska det tapetseras om i lägenheten, det blir spännande. Hoppas de klarar det på en dag för vi har då ingen hundvakt på tisdagen. Panik. Stackars Katarina får springa mellan VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) och hemmet på sin rast respektive efter VFU för att jag åker till Vara med klassen. Ser inte helt fram emot det eftersom jag helt enkelt verkar få åka relativt själv. Jippie. Finns det egentligen någon värre känsla än att behöva göra något själv när man vet att andra gör det tillsammans?

Vissa i klassen samåker, jag ska åka tåg. Inte för att jag frågat om någon har plats för mig utan för att jag fick frågan om vi skulle åka tåg ihop och då såg fram emot att åka tillsammans. Jag gillar att åka tåg. Jag älskar det. Men inte när jag är tvungen. Speciellt inte utan hundvakt. Jag är inte allt för motiverad till att åka dit. Blä, nu har jag fått ur mig lite skit och jag hoppas jag kan släppa det och hitta tillbaka min motivation igen. Den behövs.