Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Kombolivet är inte alltid en dans på rosor. Jag och Katarina har olika levnadssätt och det krockar ibland. När jag är upptagen är Katarina ledig och tvärtom. Jag är en morgonmänniska och Katarina en kvällsmänniska. Jag går upp med Tessan varje morgon och Katarina behöver sova. Alla är vi olika.

Jag har bott kombo förr så jag vet att det är komplicerat att bo kombo. Jag har bott inneboende i så många år att jag vet att ett liv med någon annan inte är lätt. Ändå blir jag lika förvånad varje gång det kommer tuffare perioder.

Man ska tänka på hur man gör när man diskar, städar, lagar mat och tvättar. Det är sällan folk som äter precis samma saker som en själv så då får man gå igenom vad man äter gemensamt och vad man äte/köper var för sig. Hur ska man lösa det ekonomiskt och hur ska man inreda?

Nej, jag ångrar inte kombolivet. Jag trivs bra med att bo som kombo även om det är mycket att tänka på. Särskilt nu när smekmånaden är över. Det gäller att hitta sitt eget sätt att kommunicera med varandra (Balansen har jag ju talat om för.. Jäkla Kernell!). För vi kan inte göra på samma sätt som tidigare. Jag kan inte tvätta på samma sätt, dammsuga på morgonen eller ta för givet att vissa saker inte är slut (om vi köper saker gemensamt).

Eftersom jag varit med om detta tidigare vet jag att det kommer gå i vågor. Det är övergående också. Men jag tror inte alla är medvetna om vilken omställning det är att flytta ihop.

Jag såg förresten ett gammalt inlägg som jag la upp förut. Det hade bara hamnat i utkast och inte kommit upp. Det ligget uppe nu.