Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Jag vet att det är mycket jobb med Tessan. Att hon kräver ett aktivt liv. Jag vet också att det är frustrerande vissa dagar men jag vill inte vara utan henne. Hon är min älskade vovve. Just nu ligger hon i sin säng (som för tillfället är i mitt sovrum) och drömmer. Jag tror hon mår bra här också. Kärlek. Imorgon är det hundvakt igen så jag får helt enkelt passa på att njuta de få timmarna som är kvar.

Kom hem från skolan idag. Ingen som hälsade på mig. Inte en endaste människa eller hund. Tomt. Tyst. Ensamt. Det var skönt i fem minuter. Jag tror jag gillar att vara med och umgås med Tessan. Min bebis. Målningen och tapetseringen tar två-tre dagar och under den tiden sover Katarina i vardagsrummet. Katarinas föräldrar tar snällt nog hand om Tessan idag och imorgon. På onsdag är jag hemma så det ska fungera. Ska träffa Pernilla en stund på onsdag också.

Jag är rätt less på att vara sjuk nu. Jag behöver inte snyta mig stup i kvarten längre men jag måste snyta mig. Och det känns att jag har en hals. Segt.

Nej, fy... jag måste hitta på något att göra. Jag saknar Tessan. Det konstiga är att jag träffade henne för bara några timmar sen och hon sov i mitt rum inatt så jag borde inte ha sådan abstinens... Men det har jag!