Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Ja, jag frågar mig vem det är som tagit min hund? Detta är frustrerande ju. Tänk att gå ut på en promenad med en hund och sen möter ni en annan hund och det går bra. De hälsar på varandra och börjar leka. Det var då jag insåg att någon måste bytt ut min hund. Ja, inte kan det väl vara Tessan som förstått att det inte lönar sig att vara aggresiv mot andra hundar?

Jag vaknade inatt, mitt i natten alltså. Inget jag brukar göra längre eftersom jag mått rätt bra. Men inatt vaknade jag och behövde akut snyta mig, satte på vattenkokaren för att skölja strupen med varmvatten eftersom just där i halsen fanns en stor jävla klump. Den finns kvar än men inte lika stor. Det var bara inse att alla kuddar fick läggas på en hög, annars skulle jag nog kvävas av slemmet och snoret som fanns. Så en utvärdering av denna vecka: Det är inte värt att stressa ihjäl sig - man blir sjuk.

Jag följde Katarina till vagnen i morse men innan dess pratade jag med henne inne på kontoret och sa att jag känner mig så otroligt liten. "Ja, man gör ju det" svarade hon. Och kanske blir man aldrig stor när det kommer till sjukdom?