Idag har jag varit effektiv. Jag har tömt skåp och lådor i köket. Två hyllor klarar jag mig på de sista dagarna. Jag har våttorkat invändigt och utvändigt. Rengjort spisen (ugnen är redan rengjord eftersom jag insåg att den inte skulle användas med efter pepparkaksbaket. Jag har tömt skåpet ovanför kylskåpet och gjort rent ut- och invändigt. Imorgon ska jag över till Nina för att lämna mina saker så jag kan frosta av frysen. Sen är det inte mycket mer kvar i köket.

Alla garderober förutom en är numera helt tömda. Den som är kvar är kläder och det kan gott vänta till sista dagen. Imorgon ska jag ner och kolla på hyra av lastbil. Det lutar åt det eftersom det är bekvämt.

I övriga rum har det hänt småsaker hela tiden. Badrummet har ingen hylla kvar, gamla krokarna är uppe och mina saker rensade. Det enda som är kvar är glashyllorna och de kan gott vara kvar till slutet. I vardagsrummet är hyllorna nedtagna.

Imorgon får jag besök så jag kan inte packa allt för mycket. Kan vara trevligt att ha ett hem att visa upp och inte bara en lägenet. Söndag jobbar jag och måndag går bort eftersom vi ska få nycklar och sånt då. Så ska jag på ett möte också. Kanske kan klämma in träning för jag har lite abstinens! Haha. Var visserligen ute på promenad med Nina och Ludvig idag. Skönt!

Sen är det bestämt att nyår blir hos mig i nya lyan så det känns också bra. Vi blir några få som äter gott och dricker ett glas vin. Inget märkvärdigt egentligen men väldigt skönt. Nära och kära är det som betyder mest har jag lärt mig detta år. Och ibland är det viktiga inte hur länge  man har känt varann.

Ett glas vin och trevligt sällskap väntar på nyår.

Ny lägenhet.

Hög musik, dansa framför spegeln, städa, dansa och sjunga mer. Så ser min dag ut och ibland kollar jag även till datorn. Tror jag börjar få ordning i kaoset. Jag har tömt de flesta garderoberna (jag må ha en minitvåa men jag har sex garderober) så nu återstår mest kläder och verktyg. Jag tillhör en av de som äger en slagborr. Jajjemensan, otroligt kvinligt. Hihi.

Panik! Imorgon får jag besök och då måste det ju se bättre ut än nu! Mer städning och mindre dans och sång framför spegeln helt enkelt.

Jag begav mig till Nina för att se Kalle Anka. Ge lite julklappar också. Det blev mat, paketleken och spel. Väl hemma slog klockan ganska exakt tolv. Nu är jag dödstrött och riktigt nöjd med julen. Jag fick lite fler julklappar: Lussethé och riskakor, en fika med Linda, en otroligt snygg tunika och lackleggins!

Här får ni bilder:

Ninas hem var planerat för jul in i minsta detalj!

Julgranen var pyntat i silver och blått.

Nina och jag - undrar varför folk tror vi är syskon? Hihi.

Det är inte alla som har en tomtehund på jul!

Den omtalade tunikan!

Kategori: Med fokus på bilden.

God jul gott folk! Dagen till ära ska jag rensa, packa och se Kalle Anka. För mig är det viktigaste med julen att ha tid för eftertanke. En dag då man ska uppskatta det man har, det ska jag göra nu. Och julklappar har jag köpt till mig själv också. Hihi.

Jag har valt att fira julen själv av flera anledningar. Det har inte varit något lätt val för jag har fått flera erbjudanden om att fira med vänner. Det värmer verkligen. Men till slut kände jag bara att jag inte kunde välja. Jag firar hemma för jag har aldrig gjort det i denna lya och jag får ingen mer chans till det. När jag hade bestämt mig berättade Nina att julen skulle vara hos henne i år. Perfekt, då går jag över imorgon och ser Kalle med henne. Vi bor ju trots allt grannar.

Visst känns det konstigt att vara ensam en dag som för många kretsar kring att få vara tillsammans men för mig har familjen inte varit något alternativ. Jag mår helt enkelt dåligt av att umgås för mycket med min familj och därför har jag inte firat någon jul med min familj på flera år. För många kommer det som en chock när jag berättar detta. Därför vill jag faktiskt påminna er om att det faktiskt finns de som av olika anledningar inte kan eller vill fira sin jul med familjen. Det är fler än man tror!

Nu ska jag hälsa på kudden, det är en dag imorgon också och jag längtar efter min julklapp till mig själv. Undrar vad det kan vara? Haha. Här får ni rimmet (japp, jag har rimmat på min egen julklapp!) så ni kan gissa:

När pengarna inte riktigt räcker,

 kan det vara svårt att saker sig unna.

I alla fall utan känslan att plånboken läcker,

 och man helst klätt sig som en nunna!

Men att ge sig själv kan vara nog så viktigt,

 för att känna att man unnar sig en jul på riktigt.

Man vet att man definitivt får vad man vill ha,

 och något man kan använda var dá!

Ni borde kunna gissa! Om du är här för första gången kan jag säga att det finns ledtrådar i bloggen och det är inte särskilt långt bak i tiden heller.

Lycka till och God Jul!

I mitt kommande yrke som lärare kommer jag ständigt möta människor som tror att jag passar barn. Det går nog inte att undvika, tyvärr. Men jag vill ändå poängtera att det inte är barnpassning jag håller på med! Jag hoppas att jag kommer bli en grym lärare. Visst kan jag inte passa för alla barnen jag kommer möta. Jag hoppas att jag kommer nå fram till alla - någon gång. "Det viktiga är inte att alltid se alla barn utan att se alla barn någon gång" var det en föreläsare som sa på universitetet en gång. Tror bestämt det var Eva Johansson. Så om jag når fram till varje barn en gång är jag nöjd.

Nu blir nog alla föräldrar nervösa och undrar vad det är för blivande lärare som sitter bakom denna datorskärm. Jag är en blivande lärare som inser mina begränsningar att se 20 barn hela tiden. Vi är vanligtvis tre pedagoger (jag skriver pedagoger eftersom det i regel är två lärare och en barnskötare i Göteborgsområdet, i Stockholm hade vi två barnskötare och en lärare) och 17 barn på en syskonavdelning (3-5 år). Vi kan omöjligt se lilla Lisa hela tiden för det betyder att vi missar 16 andra barn. Därför håller man en "översiktskoll" då man har lite koll på alla samtidigt. Men hur bedriver man då pedagogisk dokumentation? Jo, en dag väljer jag att titta på Lisa lite extra, kanske ta ett kort eller fråga hur hon tänkte när hon målade, bakade, lekte eller byggde. Nästa dag tar jag Kalle. På så sätt kommer jag tillslut ha sett alla barn. Någon gång.

Detta var en kort introduktion i arbetet på förkskolan. Förskola är komplext och många saknar kunskapen om att det faktiskt är lärare som arbetar med barn mellan 1-5 år. Lärare med lika lång utbildning som de lärare som finns i tidigare åren i skolan (åk 1-6). Jag vill öka denna kunskapen och önskar att media kunde ha de korrekta termerna i våra nyhetsreportage och -artiklar. Jag önskar också att våra politiker skulle kunna använda det uttryck som jag idag lärde mig funnits sen 1979. Vilket betyder att jag inte tilldelat er rätt information när jag skrivit 1994 (då förskolan blev del av skolan och fick en egen läroplan). Förskola heter det alltså sen 30 år tillbaka i tiden. Kanske är det dags för oss att vakna upp?

Jag såg en namninsamling för oss som vill öka förståelsen för mitt blivande läraryrke och som vill få den korrekta benämningen att etableras. Namninsamlingen finner du här. Detta är en fråga jag brinner för och som är viktig för mig. Det är inte bara ett ord, det handlar om läraryrkets status och barnens värde som individer istället för att bara bli sedda som en grupp.

För tidigare inlägg (på denna blogg) om detta ämne:

> Hur jävla svårt kan det vara?

Kategori: Åsiktsbanken.

Jag är trött som en...gnu. Varför säger man gnu egentligen? Är de tröttare än andra? Sover de mer? Jag kan ingenting om dem! Känns lite dumt att säga att man är trött som en gnu då. Jag brukar variera mig faktiskt. Det får blandade reaktioner, de flesta lyfter på ögonbrynet som om de tänker "vad sa hon?" och andra skrattar. Jag gillar reaktioner. "Trött som en anka" säljer bra, det blir ofta en blandning: lyft på ögonbrynet och en nervös fnissning.

Liseberg med Jaz idag. Har kort på lager men får återkomma med dem senare. Ska se till att sätta på hög musik och packa nu. Vem vet? Jag kanske är färdigpackad innan flytten? Det hade ju varit praktiskt om inte annat. Synd bara att man fastnar i alla småsaker. Men det är charmigt också.

Jag skulle till Liseberg idag, de har julmarknad varje år som brukar vara otroligt mysig. Särskilt när vi faktiskt har snö! Det ser ju ut som om vi kommer få en vit jul! Tyvärr gör det ju att bussarna blir sena och det kändes lite pinsamt att komma sent när J hade en kompis med sig. Men sånt är livet! Här kommer lite bilder:

Någon som kan gissa på favoritfärgen?

J vid en av värmegrillarna.

Jag och J's kompis M.

Den är lika vacker året om.

Oddsen är på vår sida!

Med fokus på bilden.

Jag skickade Nina på att köpa tunikan till mig idag. Ni minns väl tunikan jag skrev om igår i inlägget "en tutte i taget!"? Fick nyss ett sms från henne och konversationen såg ut såhär:

Så finns det bloggar som tycker att de är kändisar? Kom tillbaka när ni legat över disken med en söt expedit. Haha. Och de kommer ihåg dig! Men till saken hör att jag faktiskt gick in dit i morse men jag hade inte tillräckligt med pengar (trodde jag) för att köpa den då. Det var en annan expedit då, en kvinna, som inte var helt familjär med historien. Haha.

Nina hann komma upp under tiden jag skrev. Han hade känt igen henne och sagt att larmet var borta när Nina säger "Jaja, det är sånt som händer" då svarar han tydligen att det inte har hänt honom tidigare. Jag hade dött om jag var där. Haha. 

Jag tycker det är helt okej, till och med roligt, att ni också skrattar åt det som hänt. Det hade ju känts löjligt att garva åt det själv om ingen annan gjorde det.

Fotograf: Kickan

(http://juliusson.bloggagratis.se)

Onödiga konversationer och roligheter.