Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Idag var en stor dag för Maddo. Inte bara en dag som alla andra dagar även om denna var rätt grå i jämförelse med de flesta bloggars fina snöhistorier. Nej, när vädret är grått får man finna andra ljuspunkter! Säger jag som om det är det lättaste här i livet. Jag säger som jag sagt tidigare: Livet är inte lätt, MEN livet blir vad du gör det till! (En annan typ av hysteri)

Vad har jag gjort för att få min dag att skina då? Jo, jag hade planerat in att träffa Pernilla (http://peque.blogg.se) och detta har resulterat i mängder av skratt! Det är underbart roligt att träffa denna brud! Vi skrattade och gjorde mat ihop. Sen drog vi oss iväg mot Johanneskyrkan. Kyrkan? Jag som inte ens är troende. Vad är detta liksom? Jo, det ska jag berätta! Jag och Pernilla skulle se på Mia Törnblom. När vi kom fick vi dock ett chockerande besked: Det kostar 100 kr. Vi hade fått information om att det skulle vara gratis ju..?

Men lyckligtvis träffade jag några kända ansikten och vi kom in gratis. Mycket intressant och kanske inte helt med rätten på vår sida. Men vi kom in och det var skoj. För hade vi inte kommit in så hade vi inte fått den fantastiska föreläsning som Mia Törnblom bjöd på. Hon bjöd på sig själv, sina volanger och smilgropar på låren. Det är svårt att beskriva en föreläsning med henne. Den är kvick, informativ, upprepande och rolig.

Så var det ju självklart det där lilla extra som förde mig dit: autografer. Det är något speciellt med dem! Det spelar egentligen ingen roll om det är en superstjärna eller en småstjärna (inte att förknippas med 12-åriga artister) som inte är känd för särskilt mycket. Jag älskar att ha fått en kontakt med författaren eller artisten. Men visst har det tidigare varit mer artister än författare som tilltalat mig. Numera älskar jag att gå på föreläsningar så det blir mer författare jag möter på. Det är inspirerande på ett annat plan. Det hjälper en till ett metakognitivt tänkande. Men det är en annan historia!

Om man har många smilgropar på låren - betyder det då att underlivet mår bra?

Jag och Mia Törnblom

Härliga Maddo! KÄRLEK! Autograf, hihi.

Autografer och kändisar hör hemma i kategorin: En flickdröm

Det är något speciellt med de där sakerna som kallas väckarklockor. Jag vet inte om du känner till funktionern snooza? Det är inte alla som använder sig av den nämligen. Jag gör det. Men jag önskar att jag kunde skutta upp ur sängen med en gång. Jag tror det är hälsosamt och bra. Nu ska jag inte säga att jag inte kan. För kan kan jag säkert om jag försöker. Jag känner mig mörbultad på morgonen och har ingen lust att chocka kroppen.

Det kanske är den där chocken som behövs för att jag ska få tid att vakna? Det kanske är bättre att gå upp med en gång för att kroppen verkligen ska veta att den ska vakna? Men ack så skönt det är att klicka på snooze! Tillhör du också snoozarna? Eller kan du hoppa upp med en gång?

Jag minns när jag bodde med Björn. Han är typen som ställer klockan på 7:00 och vaknar 6:59. Det ska gå med tankekraft. Undrar om det går att få hjälp med att klara det? Påverkar mina tabletter det isåfall? Värt att ta reda på.

Personligen tror jag att icke-snoozare mår bättre. De har en bättre morgonrutin och kroppen får tydliga uppmaningar om vad som förväntas. Jag vet att de flesta snoozare säger sig ha dåligt morgonhumör (jag är en av dem) och att de behöver mer tid på morgonen och ofta skippar frukost för att få snooza. Jag har kommit på ett knep. Jag ställer klockan så jag har tid att snooza och äta frukost! Mycket bra.

Det är ett knep som funkar om man inte gör som jag gjorde idag: Sov över klockan! Jag tror vi snoozare har lättare att försova oss och att vi kan sova över klockan. Vi skaffar värre och värre signaler till väckningen men tillslut vill de inte fungera heller. Nu har jag ändrat signal på klockan - för tredje gången i år och imorgon blir det nog att ställa två klockor också - för att ens komma upp!

Sen påstår jag inte att folk som inte snoozar mår bättre i allmänhet. Jag tror däremot att de har bättre morgonrutiner. Om jag mår dåligt, exempelvis är deprimerad, har jag i regel svårt att komma upp ur sängen. Jag beundrar då Björn som faktiskt kommer upp på morgonen medan jag ligger och drar mig allt mellan 10 minuter och en timme.

Man säger att dygnsrytm är en bra förutsättning för att må bra och Björn har nog lättare för att skaffa sig en dygnsrytm än jag. Men det är aldrig försent att skaffa sig en högre levnadsstandard. Imorgon SKA jag upp inom 30 minuter (det har tagit 60 minuter den sista tiden) och sen är det bara att trappa ner...För snoozandet är som ett beroende, vissa behöver trappa ner för att sluta medan andra behöver sluta tvärt. Jag försöker trappa ner så får vi se.

Det kommer bli svårt, men:

Ingenting är omöjligt!