Vänskap eller välmående.

- Hur orkar du?

- Jag hade gett upp för länge sen!

- Herregud, du har en ängels tålamod!

Kommentarer jag ofta får höra när jag har duster med vänner. Jag tror att en dust, ett gräl och ett tjafs hör till vänskap. Självklart är det inget som ska förekomma allt för ofta ,men jag har nog väldigt lätt att stanna i en sådan relation. Många av mina vänner mår dåligt och är i behov av en stadig person. En person som står där denne står. Ibland slår det tillbaka på mig. Jag mår dåligt av det. Men när det är bra så är det underbart! Det är en skön känsla att veta att man varit med och påverkat att en vän mår bra. Det går upp och ner i en relation. Vissa människor visar mer känslor än andra. Jag går i vågor. Jag kan få tuppjuck på att folk, som jag vet har svårt att visa eller prata om känslor, inte visar känslor. Jag kan också få tuppjuck på vännerna som vanligtvis inte pratar känslor oftast har en tendens att bara spy känslor när de väl kommer. Det är häftigt att se men kan bli påfrestande. Många av mina vänner har jag träffat när de mått som sämst och fått se en utveckling på. De flesta mår bra idag.

Jag har den där vännen som allt bara går upp och ner med. Det känns emellanåt som om vi inte når fram till varandra hur tydliga vi än är. Så kommer den där dagen då allt bara är underbart. Vi skrattar åt det som var och känner hur det stärkt våra band. Det är sådär fantastiskt bra ett tag och sen... tillbaka på steg ett igen. Vad får mig egentligen att hålla fast vid denna vän? Jo, vetskapen om att en del av problemet ligger hos mig. Jag vet inte hur jag ska hantera min vän när både vännen och jag mår dåligt. Samtidigt. Men jag vet ändå att jag älskar denna vän. Det fanns en person som trodde på mig när jag låste in mig på toaletten på jobbet och bara grät. En person som stod utanför och sa att mina tårar gjorde mig mer mänsklig. Denna person är den person jag har kvar i minnet. Kanske är det en energitjuv ibland men oj så jag älskar denna person. När vi inte mår dåligt båda två. Jag älskar när vi skrattar och skojjar med varandra. Ser på film eller bara... är.

Om detta beror på att jag har en ängels tålamod eller att jag helt enkelt har svårt att släppa taget låter jag andra avgöra. Rädslan av vad som kommer hända med min vän om jag släpper taget eller vad som händer med mig om jag håller fast är så stor. Hur jag än gör blir ju något fel. Frågan är om jag ska tänka på min vän som är i behov av mig eller mig själv som är i behov av att må bra.

Ibland kanske det är viktigt att säga stopp,

men vännen kanske betyder mer än själva dusten ibland?

 

Sussi

10 december 2009 20:57

Jag har fått vara stöd till två vänner som gått igenom nåt väldigt jobbigt. Visst tär det även på mig. Ena vännen tog det nästan ett år innan hon kom tillbaka. Hon var jättedeppremerad. Men nu så här i efterhand var det värt alla sömnlösa nätter då hon ringde och hade panik! Jag är glad att jag har kunnat hjälp henne lite och nu är hon samma glada, roliga gulliga person hon var innan :-)

Kramisar

http://allt-om-inget.bloggagratis.se

 

vivi

11 december 2009 08:33

Stygg blogg som tar bort min kommentar när jag skriver *morr*
Vet inte om du fick den men jag skrev ungefär så här:
Du är så bra på att skriva både personligt och vackert!!

Många känner nog igen detta till viss del, det är sårt att hålla uppe andra när man själv rasar och ibland när man mår dåligt så är det tvärtom skönt att få hjälpa andra för då kan man ignorera sina egna problem ett tag.

Kram!!

http://www.missvivis.se

 

Malin :)

11 december 2009 16:05

Kan jag ta detta inlägg till "dagens läsvärda inlägg" ?? ;)

http://malinbloggen.bloggagratis.se

 

Malin :)

11 december 2009 23:34

Så OTROLIGT fiiiint skrivit! Så duktig du är på att skriva! Ska ta detta som "dagens läsvärda inlägg" imorgon. För nu ska jag lägga mig. Goodnight! ;)

http://malinbloggen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    2:a april 2012 Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...

Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...

Bloggar inte här för närvarande.

En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...

Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...