Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Lyckotrosorna på? Check. Sminket sitter? Japp. Har jag ätit? Japp. Packat ner skivorna? Ne, men de ligger framme. Laddat batteri till kameran? Japp. Fixat kameran? Nej.

Jag kryper på väggarna nu. Kan klockan bli tre snart så jag kan åka till stan? Jag ska ju träffa Westlife! ♥

Nervositeten är enorm. Jag fryser av nervositet (okej, jag har fönstret öppet också) och usch. Detta är så läskigt. En skivsignering som jag kan komma på! Jag har skivan! Måste föra över låtarna på MP3n, hitta delaren som gör att både jag och Nina kan lyssna...

Av alla gånger Westlife signerat har jag ALDRIG fått min skiva signerad. Detta beror på att de släppt skivorna innan min födelsedag och likaså har signeringarna varit innan min födelsedag. Jag har helt enkelt inte haft skivan innan. Fy, jag är så nervös! Ni kommer inte få läsa detta förrän efteråt och då kommer jag ha uppdaterat bloggen med hur det gick. Men nu ska jag fixa musiken och kameran. Vilken väska ska jag ha?

Så kommer dagen jag drömt om. De ringer och vill ha en intervju med mig! Vart har jag nu lagt alla papper jag trodde var oväsentliga innan flytten? Jag borde ju ha dem i pärmen. Men där är de inte. Panik? Bara lite... GAAH! Det är så typiskt.

Jag vet att man inte ska skratta åt folk men i detta läge tycker jag det är befogat. Finns det någonting roligare än när folk som inte kan svenska ska försöker? Mark Feehily försökte sig på svenska i kommande intervju. Vatten-the (uttalat mer som waten-thé) är ju ett bra försök! Tevatten kanske är det mer korrekta dock. Hihi. Men de har fler roliga kommentarer. Vad önskar sig exempelvis Kian Egan i julklapp och varför pratar han så lite i intervjun? Hur får man Westlife att sjunga acapella? Det är härligt att se en intervju där Mark dominerar så mycket. Det tillhör inte vanligheterna. Lite bakgrund och tankar inför det då kommande albumet Where we are. De berättar även att de varit i sturegallerian två gånger. Deras konsert förra veckan måste varit där? För jag minns bara en gång! Snyft.

Jag har självklart lyssnat igenom albumet mer än en gång. Min favorit just nu är faktiskt låten Where we are och den finns ju också på youtube.

Vad gjorde vi innan youtube? Allvarligt talat så fick man tag i låtarna ändå. Det är inget nytt fenomen. Jag minns när My love kom ut. Två veckor innan den släpptes kunde du höra den i min bandspelare! Javisst. Det var på tiden man hade bandspelare. Antikens Grekland nästan. Haha.