Igår drog jag och Kickan till Valand för att se modevisning och få goodiebags. Vi fick sällskap av... det är nu jag ska ha kommit på ett smeknamn! Gamlingen låter elakt för SÅ gammal är han ju inte.. men gamelsmurfen då? Det är lite roligt. Ja, så får det bli! Gamelsmurfen gjorde oss sällskap. Jag lovade er bilder så här är dem!

Jag och Kickan på väg in till stan.

Vi fick välkomstchampange i riktiga glas!

Outfit för kvällen.

Jag "vann" en goodiebag.

Tydligen passade halsduken Gamelsmurfen bättre än mig. Haha.

Jag fick Smirnoff! Mums.

Jag är så himla trött. Kom hem sent ska iväg och jobba snart. Jag har lovat er bilder men jag orkar faktiskt inte just nu. Kvällen bjöd på någon modevisning från Rut M.fl och utlottning av goodiebags (stavas det så?). Kickan hade fint skrivit in oss på VIP och det känns ju roligt om man får någon lite större fördel med det än... att stå i samma kö som alla andra och frysa häcken av sig. En kö för gästlista vore ju inte helt fel! Anyway. När vi kom in såg vi att det var några som fick stämplar. Men inte vi inte. Så jag bad om en stämpel och fick väl en med en suck som svar. Kickan fick ingen. Min känsla var att det var de sötaste små (ursäkta uttrycket) bimbosarna som fick stämpel. Vilket gjorde saken rätt klar för mig och Kickan. Stämpel = Goodiebag. Mycket riktigt. Jag fick en goodiebag. I denna fanns... en rätt ful halsduk, en CD, en penna och självklart en påse vi fick grejjorna i. Inte mycket att hurra över. Som Kickan fint uttryckte det: Jag klarar mig bra utan. Jag också.

Innan utlottningen kom... nu ska vi se vad vi ska kalla denna människa! Jo, minns ni att jag var på fest och träffade en kille som va 30+ och som jag ansåg vara trevlig att prata med? En jag kunde snacka med utan att det skulle leda till sex? Han kom förbi och vi tjötade nog hål i skallen på varandra. Det var skoj att träffas igen och det är roligt när man tycker om att prata med varandra också. Jag tror det är ömsesidigt i alla fall! Hehe. Jag ska komma på ett bra smeknamn till honom i bloggen. Jag lovar. Och bilder kommer senare!

Ikväll är det utgång som gäller. Kort kjol och tema lila är det som gäller. Bilder kommer senare. Nu ska jag rusa till bussen för att hinna till Kickan och fixa oss iordning. Detta blir skoj! Får inte glömma: Smink! Haha.

På vägen hem från skolan såg jag ett barn på spårvagnen. Egentligen såg jag mer än ett barn men detta barn fångade min uppmärksamhet. Det var en liten flicka i 5-6 årsåldern som satt på golvet med benen nära kroppen och tummen i munnen. Ögonen var mörka, såg nästan svarta ut på håll. Ögonen har en tendens att bli så när barn känner sig ensamma, utsatta, orsättvist behandlade eller liknande. Jag menar inte att hon kände något av detta men jag tänkte plötsligt på mig själv. När jag var liten och kände att något var fel så satte jag mig på samma sätt. Med benen mot kroppen, tummen i munnen och blicken tomt stirrande åt ett annat håll. Jag är väldigt lik detta idag, även om jag slutat suga på tummen.

Jag är inte kontaktbar när jag är arg, ledsen eller besviken. Försöker man få kontakt med mig tänker jag ut vad jag ska säga och ibland räcker inte kraften till vad jag vill ha sagt. Mina vänner hatar detta tillstånd. Det är nog inte ens hälften så mycket som jag hatar det. Förstå känslan av att vela säga att allt känns fel men kroppen vill inte göra som du säger till den. När du väl får ut något är det en svag viskning, inom dig är det däremot en stor kraftansträngning att ens få ut ett ljud. Jag reagerar med tystnad. Inte för att jag vill utan för att kroppen säger åt mig att det är det enda rätta.

Desto mer folk puchar på, desto tystare blir jag. Många förstår inte detta fenomen. Jag som vanligtvis pratar för mycket. Ja, min mun kan gå av sig självt ibland (rätt ofta) men just när jag känner mig ledsen, arg eller besviken så sviker min kropp mig. Så får jag ångest för att jag inte kan kontrollera min kropp. Om folk försöker pucha ut svar kan det, som sagt, leda till att jag är tyst ännu längre. Ibland däremot spricker jag och blir dunderarg. Då kommer allt möjligt ut genom min mun. Det är väldigt sällan. När jag jobbar får jag ofta höra att jag är duktig på att behålla mitt lugn. Jag brukar även säga till kollegor att "nu kan jag  inte  behålla min pedagogiska roll, du får ta över".

Detta kämpar jag mot med jämna mellanrum. Att prata när kroppen säger åt mig att vara tyst. Men till vardags tampas jag med att hålla tyst för att jag babblar för mycket. Det är en svår balans och det känns som om  jag misslyckas mer än jag lyckas. En av festdeltagarna ville att jag skulle skriva om mina brister och fel. I min privata dagbok där jag skrivet det mest privata står det ofta i punktform med överskriften: Fel på mig. Många dagboksinlägg har meningen "jag hatar mig själv" i både början, mitten och slutet och återkommande är att jag känner mig ful, fet, äcklig och missanpassad. Jag skriver inte dagbok varje dag för min självkänsla mår inte bra av det. Kanske är det något ni förstår? Och detta kanske ger er mer inblick i mitt projekt att finna mig själv. Jag hoppas det. Alla dessa känslor väcks av en liten scen där en liten flicka sitter på en spårvagn i centrala Göteborg.

Jag går in och läser mina vänners bloggar med jämna mellanrum och denna vecka har inte varit något undantag. Vissa läser jag varje dag, andra nån gång i veckan bara. Beror lite på hur ofta och vad som skrivs samt längd på inlägg. Hur som helst. Kickans blogg (http://juliusson.bloggagratis.se) påminner mig om att... inte så att min är ful, för jag gillar min blogg men jag är kär i hennes färgkombination. Kan inte slita blicken från den. Men samtidigt gillar jag min. Kanske är det nyhetens behag som gör att jag är totalförälskad i hennes blogg numera? Eller ren och skär avundsjuka? Ikväll ska jag i alla fall träffa denna bedårande tjej och vi ska ut och se på lite mode. Mest Kickans grejj kanske men jag gillar hennes sällskap och med rätt sällskap är allt skoj...nästan! Sen ska jag förbi och lämna örhänget Lillpojken glömde hos mig. Han jobbar på en annan klubb, Park Lane om ni kanske minns?

Men först ska jag bege mig till skolan. Lite sen är jag allt men fördelen med att inte gå i skolan längre är att det inte gör allt för mycket om man kommer lite sent. Hihi. Jag har skrivit upp en lista på vad jag ska göra inför flytten och det är rätt mycket! Försäkringen ska ju ändras, hemförsäkringen alltså. Och eftersändning av post! El vill jag ha i lägenheten också och internet samt telefon. Det är mycket men roligt. Jag och Katarina ska ses någon dag och få lite koll på läget. Vi har kommit fram till lösning om vilket rum vi ska ha, det känns toppen. Min första tanke var att jag ville ha det rum som Katarina ska ha. Men sen tänkte jag rent praktiskt och kom fram till att jag nog ville ha det andra. Egentligen är det en fyra men ingen av oss strävade efter att ha det lilla rummet, haha.

Fördelen med mitt rum är att jag har nära till köket som är mitt andra hem. Om jag har vänner hemma sent och Katarina vill sova kan vi dricka te i köket utan att störa Katarina. Om jag kommer hem sent stör jag inte heller även om jag äter något innan jag går och lägger mig. Superbra helt enkelt. Nackdelen är morgonsol men detta är jag å andra sidan van med från denna lägenhet! En till fördel är att jag har en balkong i anslutning till sovrummet. Katarina har också en balkong - direkt utanför sitt sovrum. Ja, ni läste rätt! Vi har två balkonger. Spännande! Nästa vecka hoppas jag kunna besiktiga min lägenhet så vi kan skriva kontrakt. Jag längtar så!

Minns ni att jag tyckte att man ska säga att man tycker folk är snygga? Jag fick just en såndär upplevelse. Jag satt och chattade med en bekant som jag råkar tycka är snygg. Så kommer vi in på att han inte anser det själv. Vad var jag då på väg att säga? Jo! "Du vet väl att jag tycker..." Vaddå vet? Nää! Så jag frågade helt enkelt "Vet du att jag tycker du ser bra ut?". Så fick jag ju berätta att jag så gjorde och sa att jag  nu inte kunde träffa vederbörande för att jag  kommer bli generad. Så svårt var det. Jag  måste erkänna en sak. Om det inte hade varit för mitt tidigare blogginlägg så hade jag börjat frågan med: "Du vet väl.." Vad svårt det är att ge en sådan komplimang som att någon ser bra ut.

Så fort jag får ont i halsen blir jag nojjig. Idag har jag ont i halsen. Innan har jag kännt mig lite hängig men inte direkt sjuk och det hade börjat kännas bättre... tills idag. Jag blir nojjig eftersom jag fick 40-gradig feber när jag bodde i Stockholm. Allt började med halsen. Det gick inte över och chefen på jobbet gav mig en varning för att jag var sjuk så mycket. Det kändes hemskt eftersom läkarna inte hittade någonting. Tillslut fick jag hög feber (dagen innan hade jag varit hos läkaren som hittat: inget!) och en "böld" på halsen. Det var lördag då. På söndagen hade jag fortfarande hög feber och remitterades till ÖNH (Öron Näsa Hals) på karolinska sjukhuset. De tog tempen som låg på 39,7 - i örat. Ni vet väl att den ljuger lite så 40 grader kan jag nog säga utan att ljuga. De gick ner med en kamera i näsan för att kolla halsen och konstaterar att jag har uppsvällda halsmandlar. What? Jag opererade bort mina halsmandlar som barn så det bådade inte gott tyckte jag i mitt febertöcken.

Jag fick ligga kvar tills halsmandlarna gått ner sig lite. Hade de svällt upp mer hade jag nämligen inte kunnat andas. Sjukt men sant. Jag fick dropp med antibiotika och tabletter med smärtstillande samt någon brus-tablett för halsen. Jag fnissade och tyckte att nålen var skoj. Jag är vanligtvis nålrädd. Sen dess blir jag nojjig att någonting sådant ska återkomma när jag får ont i halsen. Nu är det inte så att det gör ont i halsen direk men det känns svullet och jag inser själv att jag inte är fullt frisk. Rethosta har jag också. Men i övrigt är jag pigg och glad.

Idag ringde jag mitt samtal. Jag var grymt trött och kan erkänna att mitt Gävle-besök smittat mig med sin hosta. Ingen direkt träning för mig inte. Över till samtalet och hemligheten. Jag och Katarina har fått lägenhet. Vi kollade på den igår och stod tvåa i kön för den. Den som var före oss skulle svara under gårdagen och idag hade denne inte hört av sig så den gick till oss! Lycka. Vi flyttar in runt nyår. Fasiken va gött det känns!!!