Direktlänk till inlägg 22 november 2009
Idag var det kalas för Björn och några nära intillfyllande släktingar. En rätt stor släkt har han och det är läskigt. Jag har svårt för familjer. Det är inte så att det någonsin gått dåligt men jag har lite typ...föräldrarskräck. C brukar säga såhär: Maddo, när har det någonsin gått dåligt när du träffat föräldrar? Och visst har hon rätt... Föräldrar brukar älska mig. Men tänk om det någon gång skulle te sig annorlunda? Varje möte bemöter jag som om det skulle vara det dåliga mötet. Så känner jag lite vad gäller släktingar överlag.
Idag var det dags för Björns släktingar att stöta på mig. Fullkomligt alltså! Jag menar... brukar man stöta på syskons kompisar? Eller rättare sagt: brukar man stöta på syskons kompisar vid första tillfället man ses? Jag förstår inte sånt där. Dessutom tycker jag inte att jag är särskilt mycket att hänga i granen. Jag dissar. Och dissar. För jag är då inte mycket att ha, jag är bara en jobbig liten tös som låter hård, är känslig som få men vägrar visa känslor. Jag ironiserar och skrattar bort det jobbiga.
Jag kan inte förstå hur man kan stöta på ett skal. Det är just så jag ser mig själv. Andra säger att jag ser bra ut och att jag måste inse det. Jag har insett det. Jag är ett fint skal med ett tomt inre. Det finns säkert någon som protesterar nu men så ser jag på mig. Det är mycket som ligger i mitt skal men det är inte okej att både se bra ut och ha upplevt allt jag upplevt. Därför förblir mitt utseende ett skal. Som gick ut på Park Lane med Björn tillslut.
Gammal bild från senaste Park Lane-besöket.
2:a april 2012
Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...
Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
