När äter man egentligen frukost? "Så fort jag vaknar" säger Nina medan jag själv inte kan äta det första jag gör på morgonen. För mig kan det gå flera timmar innan jag äter frukost. Ibland äter jag inte ens frukost utan går direkt på lunchen. Inte allt för sällan kan tilläggas. Visst kan jag äta på morgonen, men jag är inte hungrig och det känns som om maten sväller i munnen. Efter en halvtimme går det an men jag väntar helst en timme.
Nina blir inte allt för trevlig om hon inte får äta frukost. Likadan blir jag och någon tjötar med mig på morgonen. Mitt morgonhumör är inte att leka med. Jag kan sansa mig och oftast säger jag till att jag inte har någon pratlust. Är det inte konstigt hur lika vi människor är, trots att vi är så olika? Det fachinerar mig. Jag kan sitta och titta på människor och deras beteende i flera timmar. Underbart, om du frågar mig.
Fotograf: Michael Asplund.
Bilden är från sessionen i helgen.
Vivi
26 oktober 2009 15:29
Ja , det är tur att vi har så många olika roliga sidor ;)
Själv äter jag nog ganska direkt på morgonen, tyvärr stressar jag mig i den numera, annars är jag en riktig frukost människa som gärna bullar upp med ägg, juice, rostat ...hela kittet!
Hade varit jättetrevligt tyvärr tror jag kanske att detta besök har mycket vilja i sig men lite tid :( Jag ska kolla när det närmar sig! Jag älskar att träffa nya människor så det är mer tiden än viljan det är fel på :)
Kram!
http://www.missvivis.se
lordie
26 oktober 2009 17:18
Hej! Kul att du undrar.
En anledning är min mamma som lagt ner rökning flera gånger efter massor av vädjan. Idag tog hon efter ett bråk hemma, upp en cigarett, tände den, förde den mot munnen och tog ett djupt andetag, innan jag hann springa ut till henne och stoppa henne. 4 månaders rökfrihet har gått åt waste.
Rökning dödar, indirekt och direkt, rök aldrig! Försämrar livet, allt och man skadar inte bara sig själv utan även sina nära och kära.
Kram
margit
26 oktober 2009 17:21
Jag träffade min lasse för 5,5 år sedan på nätet...möteplatsen...lasse har hus i Kolsva. Fyllde 65 i juni och slutate då jobba..är pensionär.. och håller nu på med lite projekt på några rum på "övre våningen"...
jag fyllde 65 i januari... Bor I Eskilstuna..sedan 2 år tillbaka i en "övernattningslägenhet" på 26,5 kvadratmeter..Jobbar fortarande. Brukar säga: "jag är inte mogen att kliva av"... Jobbar "heltid natt" som sjuksköterska på gyn- avd på Mälarsjukhuset. Det är bara 5,5 mil mellan Kolsva och Eskilstuna. Så jag brukar säga att vi är särbo/sambo...när jag har jobbat mina pass så åker jag ttill lasse på min ledighet och åker till E-tuna och sover då på dan efter mitt nattpass till nästa nattpass. Nu skall jag jobba 3 nätter =30 timmar direkt. Vi har "önskechema" på Mäöarsjukshuet så man lägger som man önskar och sedan får man ändra en del turer så att verksamheten fungerar. På "min" avdelning så har vi endast 11 vårplatser..och då är vi en sjuksköerks och en undersköterska per natt. Vi är på "samma plan" somm BB.så vi "går över" en stund varje natt och fikar och pratar med dem..Trivs mycket bra med livet och VÅRA familjer och med min lasse. jag har också 2 katter (som finns ofta på bild på bloggen) och fdom "bor på heltid" här hos Lasse så då är dom "ute o inne"..på dagarna..och har det mycket bra..Lasse tycker också mycket om dem. det är ju "våra bebisar"...Kram! (förlåt mitt långa inlägg)...
http://margitholm.blogg.se
Veiken
26 oktober 2009 17:38
När man äter frukost? Det beror på var man är. I Sverige på morgonen, i Danmark mitt på dagen. Morgenmad är ju så fort man har vaknat! Kram
http://metrobloggen.se/horisont
margit
26 oktober 2009 17:49
jag har 3 stycke väninnor som också har träffat sin partner på nätet...2 av dem är gifta och den tredje väninnan...Hon bodde i Strängnäs och han i eskisltuna...När dom fick kontakt på nätet, han åkte till Stängnäs och de träffades ,,, sedan följde hon med til honom i E-tuna..sa upp lägenheten och det blev också en fullträff. jag träffade flera innan jag träffade Lasse... inget fel på dom ... men när Lasse varit hos mig första gången så kände jag: Om han villfortsätta att träffa mi och känner nåt för mej.. så kan jag förlora mitt hjärta till honom. När vi skildes åt och han kte hem...så bestämde vi att jag skulle beöka honom i Kolsva lördan därpå...under veckan så frågade jag... kan vi ta en promenad då?....jaa, sa han. "Får jag hålla dig i handen då?"
JAA, sa han... och "på den vägen är det" som dom brukar säga...Det funkar jätebra... Kram!
http://margitholm.blogg.se