De unga kommer aldrig ta över vårt samhälle.

sara

12 oktober 2009 22:43

Mm, LAS har definitivt sina nackdelar. Men om man vänder på det så vore det inte så himla bra med att sparka ut 55-60 åringar till förmån för 25-30 åringar heller. Vilka vill anställa 55-60 åringar? Ska vi ge dem bidrag eller låta dem gå i för tidig pension? Det talas ju redan om att pensionspengarna inte räcker till.
Visst visst. Det är inte lätt att få jobb som "25åring", det vet jag själv. Men vi har nog det mycket lättare än en halvdann, avslagen 60 åring. Den där du snackar om som inte hänger med i tekniken och blir omsprungen av eleverna. Inte bra det heller naturligtvis.
Vill bara ge två sidor av samma mynt. Egentligen tycker jag det är som att välja mellan pest och kolera. Inget är tillfredsställande nog, men LAS är det systemet Sverige har valt. Kanske ändrar vi det i framtiden, eller så gör vi det inte.

Jag hade för övrigt aldrig ICQ, verkade så jobbigt med numren :-P Men att hacka sig in på lunar minns jag. Och när msn kom och skolan spärrade datorerna och vi ändå lyckades ladda hem det till datorn ^^

Tack, ska kanske testa det sen då :-) Har inte sköljt på ett dygn nu och det känns inget. Men det är klart att det kan vara bra i förebyggande syfte...

Sussi

13 oktober 2009 09:00

Jag kommer ihåg en tid när det inte fanns nåt sånt alls!!!! Det du, det är gammalt de hihi

Hela internet stod still i gårkväll.. Det gick inte att komma in på nån .se adress. Tydligen hade det blivit nåt fel i nån uppdatering!

Ha en bra dag
Kramisar

Veiken

13 oktober 2009 18:19

HahahaJag minns när dom sa att det skulle komma något som hette video...........!
Jag har skrivit ett inlägg idag om ungdomsarbetslöshet/kontra dom äldre. Du kan skrolla ner och läsa om du vill. Kram

sara

13 oktober 2009 21:22

Jag läser om E imorgon. Tog bara en kortis paus här för att kolla bloggen :-P

Mm, absolut. Det är verkligen frustrerande att som ung att inte ha pengar, inte få ansvar, inte göra någon nytta utan bara dra och vara ivägen för ens familj (det kan kännas så iaf). Jag tycker det är frustrerande ibland när min pappa berättar om sin ungdom. Han var 15 år när han började jobba på heltid och har inte varit arbetslös en enda dag sedan dess (idag är han pensionär, så det är mååånga år). När han var 21 ja då reste han hit och dit med polarna (observera att det var klurigare och möjligen dyrare på den tiden att resa utomlands). Flyttat hemifrån. Massa saker som många ungdomar idag inte kan göra. För det första kan man i princip inte jobba heltid från 15 års ålder idag, för det andra kan man inte flytta hemifrån utan jobb (studiemedel). Så visst skulle det vara skönt om vi inte hade las. Jag har valt att plugga tills jag är som yngst 25 år. Och jag får ta mitt kast att inte kunna köpa bostad, starta familj, resa mycket. Det går inte på en studentekonomi. Men som arbetslös väljer man inte situationen. Det bara blir så. (oftast)

Förresten visste du att det finns ett målsättningsstadgande i grundlagen som lyder så här "Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt ålägga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet" (Regeringsformen 1 kap, 2§ 2 stycket (RF 1:2 2st)). Som sagt ett mål som man ska sträva mot för alla medborgare. Men tänk om det gick att uppfylla :-)