Direktlänk till inlägg 4 oktober 2009
Vad gör en människa vacker? Vilka drag ska man ha för att klassas som vacker? Kan man vara både vacker, trevlig och omsorgsfull? Jag får ofta höra att jag blir bra på kort. Jag får höra att folk är avundsjuka på mig för att jag "gör mig på kort". Jag har tränat länge för att hitta den "perfekta posen" så länge att jag knappt kan minnas hur det var att bara vara mig själv och skita i kameror. Jag är alltid beredd på en kamera. Jag sminkar mig inte varje dag men jag ser alltid till att... se bra ut. Inte hemma dock. Jag kan slappna av och vara mig själv. Det kan jag. Men jag är alltid på väg någonstans. Bort från verkligheten.
Jag söker något som troligtvis finns framför ögonen på mig. Jag söker lyckan. Ibland anar jag den men då gör jag ett mönster och plötsligt försvinner lyckan. Jag tror att lycka är förenat med spontanitet. Jag tror att man ska våga vara sig själv, våga satsa. Men jag är livrädd. Jag vågar inte. Är inte redo. Jag är ett omöjligt fall som söker "det där". Ni vet det där speciella som gör att jag inte kan sluta tänka på en person? Som gör att jag måste höra dennes röst varje dag. Just nu har jag inget sånt behov. Jag känner bara behov av att vara hemma. Ja, lägenheten är mitt hem nu. En dag som denna har jag spenderat i min soffa. Jag har skit överallt i lägenheten. Jag har gett upp skiten nu. När jag sa till Kickan idag att min lägenhet såg ut som skit sa hon "oj, det är ovanligt". Ja, det är riktigt ovanligt. Jag har alltid en lägenhet i snudd på perfektion. Jag vet det. Det stör mig. Därför har jag ett bombnedslag. Imorgon ska jag köpa sopsäckar och rensa - för sjuttielfte gången i år. Det blir alltid minst en svart sopsäck.
Jag vill släppa mitt gamla liv. Jag vill lämna det bakom mig. Däremot är det en stor del av mig och det är tvärr inte så enkelt som det låter. Därför behöver jag bli ett med min barndom. Även om den inte varit helt enkel.
Det har blivit en himla massa "jag" i bloggen den sista tiden. Allt handlar om mig. Visst är bloggen mitt eget område men många i min omgivning läser den och jag vet inte, jag tror jag anses vara egoistisk. Om inte annat är jag livrädd för att uppfattas som egoistisk. Jag är så rädd för andras reaktioner att jag glömmer bort att bara vara. Spontan är jag, under organiserade former.
Just nu saknar jag bara någon att hångla med. Någon jag bara kan kyssa sådär lätt och sexigt, som nästan känns som på film. Jag önskar jag kunde finna den där glöden man ser på film. Den som säger att glöden inte finns ljuger. Jag har själv kännt den. Jag har också dumpat den. Sumpat chansen. Livet är inte perfekt och så gäller även relationer. Igår fick jag veta att jag aldrig lyssnar på en av mina bekantas förslag. Jag kan inte minnas något förslag. Och om jag har fått ett förslag så kan jag inte dra mig till minnes att det argumenterats för det. Det är i.o.f. specifikt den vännen. Jag behöver någon som säger att den vill umgås med mig men som inte får mig att känna mig pressad. Jag saknar någon jag kan säga "jag vill träffa dig igen". Det var länge sen sist. Rättare sagt två år sen. Jag har inte kännt känslan sen dess.
Lurar jag mig själv om jag träffar killar som inte får mig att känna den känslan eller är det ett steg in i vuxenvärlden?
2:a april 2012
Vi åkte in kvällen den 5:e april för minskade fosterrörelser. Jag hade knappt känt bebisen alls under dagen och det jag känt var lamt. Kände mig orolig och för första gången under hela graviditeten var jag verkligen orolig. Väl...
Imorse kom samtalet. 10.08 dödförklarades min morfar. Han låg i koma sen i torsdags och vi visste att det inte var långt kvar. Ändå gör det ont i hjärtat. Klart jag älskar min morfar men han har det bättre nu, han hade så ont i slutet. Det är inte vä...
Bloggar inte här för närvarande.
En människa är så mycket mer än hon visar. I bloggvärlden är det väldigt tydligt. Man tror att folk skriver allt om ämnet de tar upp men visar inte allt. Allt passar sig inte offentligt, speciellt inte om man går ut med bild och namn. Därför blev jag...
Det är saker som händer nu men jag orkar inte skriva sakerna i bloggen för jag orkar inte behöva stå till svars för vad jag gör, inte gör, hur jag reagerar osv... Tack till alla stöttande kommentarer som jag inte svarat på. Jag orkar inte just nu. ...
Tänk på vad som gör dina vänner till just vänner, istället för att se vad de gör som irriterar dig eller vad de saknar.
Maddo
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
