Stockholm. Sambo. Hund. Gravid. Mitt liv!

Ni som följt med sen förra bloggen vet att jag gillar att fotografera. Det är sällan en bild är tagen av någon annan än mig och om den är det så är det antagligen en bild på mig. Men jag är rätt duktig på ego-bilder också så det går på jämnt ut! Idag tyckte jag att det var en fantastisk dag. Luften var fräsch och ljuset fantastiskt. En helt underbar dag helt enkelt! Jag tar mina bilder med en Canon G9 och det är inte sällan makromotiv. För dig som är fotointresserad alltså. För er andra följer här bilder:

Dagen gick i ett rosa tecken med min nya rosa stickade tröja och dessa matchande sockar!

Jag tycker att droppen på grässtrået är fantastiskt!

Väcker frågan: Hur?!

Ordningsam som jag är viker jag alltid tvätten när jag tvättar!

Vackra blommor i en riktig höstfärg!

Någon viskade i mitt öra att jag ska se på TV ikväll - igen!

Det finns vänner och så finns det vänner. Det är skillnad. Det finns kompisar också och bekanta men just vänner är det jag tänker fokusera på idag. De flesta vet att vi lever i ett stressat samhälle där det är viktigt att man åstakommer något. Det är viktigt att man blir någon. Mitt i allt detta har man vänner och bekanta som toppar vardagen och förhoppningsvis får dig att känna att du duger, just som du är.

Jag har såna vänner. Jag har en hel del vänner. Ändå kan jag inte jämföra vännerna med varandra för de har så olika egenskaper och de finns som stöd i så olika situationer. Om jag har problem i skolan vänder jag mig inte till samma person som jag vänder mig till om jag har problem med fotograferandet. Visst kan jag kontakta Nina och säga att jag har svårt att fota ett visst föremål men jag vet någon stans inom mig att jag får ut mer om jag frågar någon av mina fotokunniga vänner. Ska jag söka skola är det kanske bättre att jag pratar med någon som vet hur jag mår och vad jag brinner för, hellre än den som vet vad jag satsar på i träningen. Ja, ni förstår skillnaden.

Men så finns de de där all-around-vännerna. De där man umgås med under en koncentrerad period och sen knappt umgås alls. För att sedan börja umgås igen efter en lång tids tystnad. Just de vännerna har jag svårt att få grepp om nu när jag sitter och planerar min födelsedagsfest. För visst är de mina vänner och visst älskar jag dem. Men vi har ett break just för att vi behöver det i vår relation. Ska man då bjuda dem eller ej?

Och vilka bjuder man egentligen när man ska fylla år? Jag har ju aldrig haft någon familjefest direkt. Min familj bor ju i Stockholm och jag i Göteborg. Nu har jag ju släkt här nere. Ska man då ha något med dem när man fyller år?

Jag brukar alltid ha något med mina närmaste vänner på min födelsedag. Sen brukar festen vara på helgen. Eller, jag har inte alltid haft fest. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra när jag fyller år en fredag. Bjuder jag de närmaste på födelsedagen vet jag ju inte om de orkar komma dagen efter. Det brukar vara någon form av middag när jag har de närmaste. Vill jag verkligen ha en fest? Vilka ska jag bjuda då? Det är mycket att tänka på när man fyller år snart. Bör skicka iväg inbjudningar inom kort också.

Jaja, nog talat om min födelsedag. För att avrunda det hela vill jag säga att jag tycker att en vän är en person jag kan vara mig själv med. Jag kan spela kort, se på film eller laga mat med en vän. När en vän är hos mig kan jag kolla min mail utan att denne tycker att jag är osocial. Vi vet vart vi står men är glada att vara i sällskap. Det finns vänner man inte är lika bekant med. Som man kanske inte umgås med så ofta. De vännerna umgås man mer med när man ses. Det är en svår balansgång. Men gemensamt för mina vänner är att jag inte känner att jag behöver vara någon annan. Jag kan bara vara mig själv - och det räcker gott och väl!